Fråga om förutsättningarna för en kammarrätt att besluta om inhibition av en förvaltningsrätts avgörande…

Referat

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

Mål nr
974-26

meddelat i Stockholm den 15 september 2026

KLAGANDE

AA

Ombud: Jur.kand. Sofie Stråhlén
JA Juridisk Assistans HB
Florettgatan 14
254 67 Helsingborg

MOTPART

Ängelholms kommun
262 80 Ängelholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Kammarrätten i Göteborgs beslut den 12 februari 2026 i mål nr 667-26

SAKEN

Inhibition i mål om stöd och service till vissa funktionshindrade

___________________
HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta förvaltningsdomstolen skriver av målet. 

 
BAKGRUND

1.    Personer som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till olika insatser i form av särskilt stöd och särskild service från kommunen om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och deras behov inte tillgodoses på annat sätt. En sådan insats är biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans.
2.    AA var beviljad personlig assistans i en omfattning om drygt 103 timmar per vecka från början av oktober 2021 till och med oktober 2024 genom ett tidsbegränsat beslut av Ängelholms kommun. När beslutets giltighet löpte mot sitt slut ansökte han om att fortsatt få insatsen. I avvaktan på att en ny utredning slutfördes beviljade kommunen honom personlig assistans i en omfattning om knappt 120 timmar per vecka.
3.    Efter slutförd utredning beslutade kommunen i februari 2025 att avslå AAs ansökan om personlig assistans med motiveringen att hans grundläggande behov inte var av sådan karaktär eller omfattning som krävs för att få insatsen. 
4.    AA överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Malmö som interimistiskt förordnade att han skulle ha rätt till personlig assistans i tidigare beviljad omfattning om knappt 120 timmar per vecka i avvaktan på att målet slutligt avgjordes där. 
5.    Vid den slutliga prövningen upphävde förvaltningsrätten kommunens beslut och förklarade att AA hade rätt till insatsen personlig assistans. Målet visades åter till kommunen för beräkning av hans totala behov av personlig assistans.
6.    Ängelholms kommun överklagade förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Göteborg och yrkade att avgörandet tills vidare inte skulle gälla (inhibition).
7.    Kammarrätten meddelade prövningstillstånd i målet och beslutade att förvaltningsrättens dom tills vidare inte skulle gälla fram till dess att något annat bestämts eller målet avgjorts slutligt. 

YRKANDEN M.M.

8.    AA yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva kammarrättens beslut om inhibition och anför att om förvaltningsrättens dom inte gäller under tiden som kammarrätten prövar målet måste han omedelbart flytta från sin bostad till ett gruppboende eftersom han inte har egen förmåga att tillgodose sina behov i den dagliga livsföringen. 
9.    Ängelholms kommun anser att överklagandet ska avslås och anför att det föreligger en hög grad av sannolikhet för att kammarrätten kommer att upphäva förvaltningsrättens avgörande och att det därmed har varit riktigt att besluta om inhibition. 
10.    Högsta förvaltningsdomstolen har den 26 februari 2026 beslutat att kammarrättens beslut om inhibition tills vidare inte ska gälla.

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

Rättslig reglering m.m.

11.    I 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) anges att den domstol som ska pröva ett överklagande får besluta att det överklagade beslutet, om det annars skulle gälla omedelbart, tills vidare inte ska gälla och även i övrigt besluta rörande saken.
12.    Högsta förvaltningsdomstolen har i ett flertal rättsfall prövat förutsättningarna för inhibition och andra interimistiska förordnanden (se t.ex. RÅ 2009 ref. 51 och där angivna rättsfall). 
13.    Av rättsfallen framgår bl.a. att det inför ställningstagande i inhibitionsfrågan ska göras en bedömning dels av vilken betydelse det kan ha för den klagande att verkställigheten skjuts upp i avvaktan på den slutliga prövningen, dels av vilket motstående intresse som kan tala för en omedelbar verkställighet. Vidare framgår att det ska göras en preliminär bedömning av sakfrågan i målet och att det i allmänhet då bör krävas en tämligen hög grad av sannolikhet för slutligt bifall till överklagandet för att inhibition ska meddelas. Kravet har dock satts lägre om målet varit av sådan karaktär att det för en enskild kan antas medföra betydande olägenheter om beslutet ska gälla omedelbart och det inte finns något motstående intresse som starkt talar för att beslutet ska gälla omedelbart.
14.    Av RÅ 1996 ref. 24 framgår att inhibitionsreglerna ska tillämpas restriktivt om ett inhibitionsbeslut innebär att en för den enskilde mycket betydelsefull social förmån som staten tillhandahåller tills vidare inte ska utgå (jfr även RÅ 2000 ref. 55).

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

15.    Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är en s.k. rättighetslag som syftar till att garantera personer med stora och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.
16.    En av insatserna enligt lagen är personlig assistans som är ett personligt stöd som ger den funktionshindrade ökade möjligheter till ett självständigt liv. Det är ett stöd som knyts till den enskilde och som bl.a. syftar till att i möjligaste mån garantera den enskilde och hans närstående trygghet (prop. 1992/93:159 s. 174). 
17.    Av förarbetena till lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade framhålls principen om kontinuitet, dvs. att den enskilde eller hans eller hennes familj ska kunna känna säkerhet i att stödet inte plötsligt upphör eller förändras (a. prop. s. 45 och 172). Enligt Högsta förvaltningsdomstolen bör principen inte enbart beaktas av kommunerna när de prövar frågor om stöd enligt lagen utan även av domstolarna vid prövning av överklaganden och därmed sammanhängande frågor.
18.    Enligt Högsta förvaltningsdomstolen framstår det som svårförenligt med denna princip att enskilda som har haft personlig assistans under en längre tid, och som genom beslut av förvaltningsrätten förklarats alltjämt ha rätt till insatsen, ska riskera att behöva växla mellan olika insatser under den tid det tar för kammarrätten att pröva målet slutligt. Detta kan bli följden om en kammarrätt beslutar om inhibition och senare, exempelvis som ett resultat av att ny utredning ges in i målet, kommer till samma slutsats som förvaltningsrätten. 
19.    Det finns vidare anledning att i sammanhanget erinra om bestämmelsen i 27 § femte stycket lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som innebär en möjlighet för förvaltningsrätten eller kammarrätten att förordna att dess beslut ska gälla först sedan det fått laga kraft. I förarbetena till den bestämmelsen uttalas att ett sådant förordnande kan vara motiverat bl.a. av sociala skäl när kammarrätten upphäver ett beslut om att bevilja särskilda insatser som fattats av förvaltningsrätten (a. prop. s. 190). Uttalandet kan enligt Högsta förvaltningsdomstolen tas till intäkt för den vikt som kontinuitetsprincipen bör tillmätas vid tillämpning av lagstiftning som rör för den enskilde mycket betydelsefulla insatser.
20.    Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar mot denna bakgrund att målet rör en rättighet som är mycket betydelsefull för den enskilde och att inhibitionsreglerna därför ska tillämpas restriktivt (jfr punkt 14). Att det är en kommun som tillhandahåller insatsen föranleder inte någon annan bedömning. 
21.    Det sagda innebär att det i en situation som den förevarande, dvs. när förvaltningsrätten förklarat att en enskild även fortsättningsvis ska ha rätt till insatsen personlig assistans, har den enskilde typiskt sett ett starkt intresse av att inte riskera att kontinuiteten i insatsen bryts i avvaktan på en slutlig prövning. Den enskildes intresse ska därför ges företräde såvida det inte finns något starkare allmänt intresse som talar för att verkställigheten av avgörandet bör skjutas upp. 
22.    Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar mot denna bakgrund att det redan av avvägningen mellan de intressen som talar för respektive mot omedelbar verkställighet följer att det normalt saknas skäl för en kammarrätt att besluta om inhibition av förvaltningsrättens avgörande i en situation som den i målet aktuella.
23.    Kammarrätten har numera meddelat dom i målet och det överklagade beslutet har därmed förfallit. Målet ska därför skrivas av.

I avgörandet har deltagit justitieråden Henrik Jermsten, Margit Knutsson, 
Leif Gäverth, Mikael Westberg och Karin Attorps.
Föredragande har varit justitiesekreteraren Hedvig Areskoug.