Referat

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Mål nr 3781-25

meddelad i Stockholm den 7 maj 2026

KLAGANDE

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd
Box 35
931 21 Skellefteå

MOTPART

AA

Ombud: Advokat Pernilla Bussman
Advokatbyrån Thomas Bodström & Partners Linköping AB
Djurgårdsgatan 3B
582 29 Linköping

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Kammarrätten i Sundsvalls dom den 27 maj 2025 i mål nr 116-25

SAKEN

Utländskt adoptionsbesluts giltighet i Sverige

___________________
HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens avgörande och visar målet åter till kammarrätten för prövning i enlighet med vad som framgår av punkt 19.

 
BAKGRUND

1.    Ett beslut om adoption av ett barn som har meddelats eller som annars gäller i barnets eller en adoptivförälders hemviststat och som har fått laga kraft, gäller i Sverige.  
2.    Det krävs alltså inget beslut om godkännande av det utländska beslutet för att adoptionen ska gälla i Sverige, men om ett barn med hemvist utomlands ska adopteras av någon med hemvist i Sverige gäller särskilda regler om förfarandet. Det utländska beslutet om adoption gäller i ett sådant fall endast om adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionssammanslutning eller om Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd har godkänt förfarandet (enskild adoption). Om det finns synnerliga skäl får myndigheten besluta att det utländska beslutet ska gälla i Sverige även om dessa regler inte har följts.
3.    AA ansökte hos Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd om att ett thailändskt adoptionsbeslut enligt vilket hon adopterat sitt minderåriga barnbarn skulle gälla i Sverige. Myndigheten konstaterade att AA, trots att det krävts, varken hade anlitat en auktoriserad adoptionssammanslutning eller fått förfarandet godkänt innan det thailändska adoptionsbeslutet meddelades. Eftersom myndigheten ansåg att det inte förelåg synnerliga skäl att ändå godkänna adoptionsbeslutet avslogs ansökan.
4.    Förvaltningsrätten i Umeå avslog AA överklagande dit.
5.    Kammarrätten i Sundsvall upphävde underinstansernas avgöranden och visade målet åter till Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd för ny prövning av förfarandet. Kammarrätten konstaterade att det av lagtexten framgår att prövningen ska göras innan barnet lämnar landet. Även om lagtexten till sin allmänna konstruktion skulle kunna sägas förutsätta att prövningen görs före ett adoptionsbeslut, medför det inte något hinder mot en senare prövning. Det fanns därmed inte något som hindrade myndigheten från att pröva om förfarandet är godtagbart även efter det att det thailändska adoptionsbeslutet meddelades. 

YRKANDEN M.M.

6.    Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd yrkar att kammarrättens dom ska upphävas och att förvaltningsrättens dom ska fastställas.
7.    AA anser att överklagandet ska avslås.

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

8.    Frågan är när ett godkännande av förfarandet vid en enskild adoption senast måste föreligga för att ett utländskt beslut om adoption ska gälla i Sverige.

Rättslig reglering m.m.

9.    Ett utländskt beslut om adoption som har meddelats av en domstol eller någon annan myndighet gäller i Sverige enligt 4 § lagen (2018:1289) om adoption i internationella situationer när det har fått laga kraft, om beslutet har meddelats eller annars gäller i den stat där den som har adopterats hade sin hemvist när adoptionsförfarandet inleddes.
10.    Av 5 § första stycket lagen om adoption i internationella situationer framgår att om lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling var tillämplig på adoptionen, krävs att adoptionen har genomförts i enlighet med den lagen för att ett beslut som avses i 4 § lagen om adoption i internationella situationer ska gälla i Sverige. Även om så inte är fallet får beslutet om adoption, enligt andra stycket, godkännas att gälla i Sverige om det finns synnerliga skäl. 
11.    Enligt 1 § lagen om internationell adoptionsförmedling ska bestämmelserna i den lagen tillämpas när en underårig med hemvist utomlands ska adopteras av någon eller några med hemvist i Sverige. Enligt 3 § får adoptioner av barn från utlandet förmedlas endast av sammanslutningar som är auktoriserade enligt lagen om internationell adoptionsförmedling.
12.    Av 4 § i sistnämnda lag framgår att den eller de som vill adoptera ett barn från utlandet ska anlita en sammanslutning som avses i 3 §. Detta gäller dock inte enstaka fall av adoption som avser släktingbarn eller där det annars finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ska i sådana fall innan barnet lämnar landet pröva om förfarandet är godtagbart.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

13.    Regleringen i 4 § lagen om adoption i internationella situationer innebär att ett utländskt adoptionsbeslut gäller automatiskt i Sverige, om de förutsättningar som anges i paragrafen är uppfyllda. I syfte att förhindra kringgående av det svenska regelverket för internationella adoptioner krävs enligt 5 § första stycket att adoptionen dessutom ska ha genomförts i enlighet med lagen om internationell adoptionsförmedling om den lagen varit tillämplig (se även prop. 2017/18:121 s. 123 f. och 169). 
14.    Regleringen i sistnämnda lag ställer särskilda krav på adoptionsförfarandet när en underårig med hemvist utomlands adopteras av någon med hemvist i Sverige. Antingen ska förfarandet ske genom auktoriserade sammanslutningar som sysslar med internationell adoptionsförmedling eller, vid enskilda adoptioner, genom en prövning av om förfarandet är godtagbart. Den prövning som ska göras syftar till att i förväg bestämma hur adoptionen ska genomföras och innebär en möjlighet att förhindra att barn adopteras som en följd av olämpliga eller osäkra adoptionsvägar (prop. 1984/85:16 s. 8 och 11).
15.    Enligt 5 § första stycket lagen om adoption i internationella situationer är det adoptionsförfarandet fram till och med det utländska beslutet om adoption som ska uppfylla de krav som ställs i lagen om internationell adoptionsförmedling. Vad som inträffar efter att beslutet meddelats saknar betydelse för frågan om det ska gälla enligt 4 §. Detta följer av att det i 5 § första stycket anges att en förutsättning för att beslutet ska gälla i Sverige är att adoptionen har genomförts enligt lagen om internationell adoptionsförmedling. En sådan tolkning är i överensstämmelse med bestämmelsens syfte och syftet med regleringen om prövning av adoptionsförfarandet (se punkterna 13 och 14). 
16.    Om en adoptionsförmedling inte anlitas är det således en förutsättning för att det utländska adoptionsbeslutet ska gälla i Sverige att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd innan beslutet meddelas prövar om förfarandet är godtagbart.
17.    När det thailändska adoptionsbeslutet som målet gäller meddelades hade AA hemvist i Sverige och det barn som hon adopterade hade hemvist i Thailand. Detta innebär att lagen om internationell adoptionsförmedling var tillämplig på adoptionen och att adoptionen måste ha genomförts i enlighet med den lagen för att beslutet ska gälla enligt 4 § lagen om adoption i internationella situationer. 
18.    Vid tidpunkten för det thailändska adoptionsbeslutet hade inte Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd prövat om förfarandet var godtagbart. Myndigheten hade alltså fog för sin bedömning att adoptionen inte hade genomförts i enlighet med lagen om internationell adoptionsförmedling och att beslutet därmed inte gäller enligt 4 § lagen om adoption i internationella situationer. 
19.    Det fanns således grund för att pröva AA ansökan om att beslutet om adoption ändå skulle gälla i Sverige på grund av synnerliga skäl. Kammarrätten har inte prövat om sådana skäl föreligger. Kammarrättens avgörande ska därför upphävas och målet visas åter dit för prövning av om synnerliga skäl föreligger.

I avgörandet har deltagit justitieråden Henrik Jermsten, Inga-Lill Askersjö, Leif Gäverth, Mikael Westberg och Karin Attorps.
Föredragande har varit justitiesekreteraren Andreas Thörnroos.