Referat

Ref 15

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 21 april 2026 följande dom (mål nr 1673-25).

Bakgrund

1. En elev som går i kommunal grundskola har rätt till kostnadsfri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsättning eller någon annan särskild omständighet. Det är kommunen som ansvarar för att skolskjutsen anordnas. 

2. F.G. ansökte om skolskjuts med skoltaxi för läsåret 2024/25 och begärde med hänvisning till hennes funktionsnedsättning att den skulle anordnas på så sätt att skolskjutsen inte stannade för att plocka upp andra elever på vägen från hennes hem till skolan och inte heller stannade för att släppa av andra elever på vägen från skolan till hemmet. 

3. Förskole- och grundskolenämnden i Varbergs kommun beviljade ansökan om skolskjuts med skoltaxi, men avslog begäran om att skolskjutsen skulle anordnas så att taxin – utan några mellanliggande stopp – körde raka sträckan mellan hennes hem och skolan. 

4. F.G. överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg, som biföll överklagandet på så sätt att hon beviljades skolskjuts med skoltaxi som skulle köra direkt mellan hennes hem och skolan. Förvaltnings­rätten uttalade att en kommun, som anses ha stor frihet att organisera sin skolskjutsverksamhet på lämpligt sätt, i det enskilda fallet särskilt ska beakta exempelvis om en elev har en funktionsnedsättning och hur detta påverkar elevens behov av skolskjuts. Förvaltningsrätten fann att utredningen gav stöd för att F.G:s funktionsnedsättning innebar att hennes färdväg behövde vara den kortast möjliga och att resan skulle ske utan stopp för att släppa på eller av andra elever. 

5. Kommunen överklagade till Kammarrätten i Göteborg, som upphävde förvaltningsrättens dom och fastställde kommunens beslut. Kammarrätten ansåg att kommunens skyldighet enligt skollagen inte innebar ett längre gående åtagande – även med hänsyn tagen till F.G:s funktionsnedsättning – än att bevilja henne skolskjuts mellan det egna hemmet och skolan.

Yrkanden m.m.

6. F.G. yrkar att kammarrättens avgörande ska upphävas och förvaltningsrättens avgörande fastställas. 

7. Varbergs kommun anser att överklagandet ska avslås.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

8. Frågan gäller i vilken utsträckning en kommun är skyldig att som ett led i den individuella prövningen av rätten till skolskjuts även pröva behovet av att anpassa utformningen av skolskjutsen för en grundskoleelev med funktionsnedsättning.

Rättslig reglering m.m.

9. Av 10 kap. 32 § första stycket skollagen (2010:800) framgår att elever i grundskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktions­nedsättning eller någon annan särskild omständighet. Enligt tredje stycket är det elevens hemkommun som ska ombesörja att skol­skjuts anordnas.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

10. I förarbetena till skollagen uttalas att kostnadsfri skolskjuts är en viktig del av rätten till en likvärdig utbildning för elever i grund­skola med offentlig huvudman. För att stärka elevperspektivet ansåg regeringen att regleringen borde utformas så att skolskjuts blev en rättighet för eleverna (prop. 2009/10:165 s. 380 f.). 

11. Rätten till skolskjuts för en elev innebär en skyldighet för kommunen att anordna kostnadsfri skolskjuts om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktions­nedsättning eller annan särskild omständighet. Om en elev begär att få skolskjuts ska alla dessa förutsättningar prövas individuellt i varje enskilt fall (a. prop. s. 381). 

12. I förarbetena uttalas vidare att det står kommunen fritt att organisera skolskjutsverksamheten på lämpligt sätt med beaktande av bl.a. trafikförhållandena, att det inte finns något generellt hinder t.ex. mot att elever hänvisas till särskilda uppsamlingsplatser i hemmets respektive skolans närhet samt att kommunen i det enskilda fallet särskilt ska beakta elevens funktionsnedsättning och om behov finns att hämta eleven vid elevens hem (a. prop. s. 381). 

13. Den frihet som en kommun anses ha att organisera sin skolskjutsverksamhet innebär att en kommun har en möjlighet att inom förhållandevis vida ramar bestämma hur skolskjutsverksam­heten ska utformas, exempelvis när det gäller förläggning av färdvägar, användning av skilda fordonsslag och planering för samåkning. En individuell prövning av elevens möjligheter att färdas till och från skolan ska emellertid alltid göras vid bedömningen av rätten till skolskjuts, vilket även medför att utformningen av skolskjutsverksamheten i vissa fall kan behöva anpassas efter enskilda elevers individuella behov (jfr a. prop. s. 381, RÅ 1993 ref. 77 och RÅ 1994 ref. 84). 

14. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening innefattas i rätten till skolskjuts att även själva transporten ska utformas på ett sätt som innebär att eleven utifrån sina individuella förutsättningar och behov ges möjlighet att faktiskt utnyttja den. Det innebär att transporten kan behöva anpassas t.ex. i fråga om upphämtnings- och avlämningsplats. 

15. Anpassningar kan även behöva göras med avseende på typen av fordon som används för transporten så att exempelvis rullstolsburna elever kan använda sig av skolskjutsen. Att transporten ska utformas utifrån elevens individuella förutsätt­ningar och behov måste även innefatta överväganden beträffande behovet av anpassningar av transporten på grund av andra funktionsnedsättningar t.ex. av neuropsykiatrisk natur. 

16. I samband med prövningen av om en elev har rätt till skolskjuts ska kommunen alltså även pröva om eleven utifrån en funktionsnedsättning har behov av en på visst sätt anpassad transport och utifrån utfallet av den bedömningen utforma transporten så att eleven faktiskt kan använda sig av skolskjutsen. En anpassning av utformningen av transporten måste dock – utöver att den bedöms som nödvändig utifrån de behov som följer av funktionsnedsättningen – vara praktiskt möjlig att genomföra (jfr RÅ 2000 ref. 8). Skyldigheten att utforma skolskjutsen utifrån individuella behov innebär inte heller att kommunen måste tillhandahålla assistansliknande hjälpinsatser i samband med resan (HFD 2013 ref. 82). 

17. F.G:s begäran avser, såvitt framgår, endast anpassningar av färdvägen vid transporten. Det har inte framkommit att hon är i behov av några assistansliknande hjälpinsatser i samband med resan. 

18. Vid prövningen av det överklagade beslutet har kammar­rätten ansett att kommunens skyldigheter enligt skollagen inte sträcker sig längre än att erbjuda F.G. skoltaxi mellan hemmet och skolan. Kammarrätten har inte gjort någon individuell prövning av om – och i så fall hur – hennes funktionsnedsättning kan ha inverkat på möjligheten för henne att faktiskt utnyttja skolskjutsen i den form som kommunen har beviljat, dvs. utan några anpassningar i fråga om färdvägen. Av vad Högsta förvaltningsdomstolen uttalat ovan framgår att kammarrätten borde ha gjort en sådan prövning.

19. Den tid som ansökan avser har passerat. Det finns därför inte skäl för Högsta förvaltningsdomstolen att upphäva kammarrättens avgörande och visa målet åter för ny prövning. Målet ska i stället skrivas av.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen skriver av målet.

I avgörandet deltog justitieråden Haggren, Classon, von Essen, Säfsten och Mihaic. Föredragande var justitiesekreteraren Sara Öhlund.

______________________________

Förvaltningsrätten i Göteborg (2024-11-14, ordförande Hartmann):

Förvaltningsrättens bedömning

F.G. har beviljats rätt till skolskjuts i form av skoltaxi. Hennes ansökan om att få åka direkt mellan hemmet och skolan med sagda taxi, har avslagits av nämnden. Rätten noterar att nämnden i sitt yttrande talar om ensamåkning, men varken F.G:s ansökan eller yrkande i målet gäller att få åka som ensam passagerare i skoltaxin. Frågan i målet är om hon med anledning av sin funktionsnedsättning behöver få åka direkt mellan hemmet och skolan, dvs. utan att man kör omvägar för att hämta eller lämna andra. Det är F.G. som ska visa att hon behöver en sådan anpassad skolskjuts som hon ansökt om. Hon har bl.a. gett in två läkarintyg till stöd för sin ansökan. 

Ögonläkaren F.M. uttalade den 23 november 2023 bl.a. följande. F.G. är blind enligt WHO:s klassificering (kategori 3). Hennes synnedsättning gör att hon omöjligt kan orientera sig vid en taxiresa som innehåller flera olika stopp och riktningar, så som det blir vid samåkning. Detta gör att hon inte kan få den struktur och förutsägbarhet som hon behöver på grund av sin autism och ADHD. Hennes funktionsnedsättningar gör det svårt att hantera närhet med andra personer som hon inte känner, varför hon behöver ha enskild skolskjuts. 

Överläkaren C.W. vid Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning i Varberg uttalade den 16 augusti 2023 bl.a. följande. F.G. har autism nivå 1:2 och ADHD kombinerad form, därtill en synskada av allvarlig grad. Vid dessa neuropsykiatriska svårigheter är det vanligt att man blir uttröttad av miljöer med många intryck samt att man har svårt att hantera oförutsägbara situationer. I F.G:s fall bidrar dessa svårigheter till att hon inte klarar att åka skolbuss tillsammans med andra elever. Hon klarar heller inte transporter som innebär att hon behöver åka runt på flera ställen, då hon i dessa sammanhang får stark ångest. Skolskjuts kan vara till hjälp för att öka F.G:s skolnärvaro. 

En kommun anses ha en stor frihet att organisera sin skolskjuts­verksamhet på lämpligt sätt, bl.a. vad gäller fordon, samplanering och färdvägar. I det enskilda fallet ska kommunen särskilt beakta exempelvis om en elev har en funktionsnedsättning och hur detta påverkar elevens behov av skolskjuts. Vissa anpassningar kan då behöva göras vad gäller transportmedel och annat för att elevens behov ska uppfyllas. 

Förvaltningsrätten konstaterar att det av den medicinska utredningen i målet framgår att kombinationen av F.G:s grava synskada och neuro­psykiatriska funktionshinder medför särskilda svårigheter. Rätten anser att utredningen ger stöd för att hennes färdväg behöver vara kortast möjliga, då hon på grund av synskadan saknar möjlighet att orientera sig under en resa och då hon också har särskilda behov av förutsägbarhet till följd av sin autism. Utifrån hennes funktionsnedsättningar framstår det som lämpligt att eventuell samplanering görs så att det i största möjliga utsträckning är samma medpassagerare som reser tillsammans med henne. Rätten anser dock inte att utredningen ger ett tillräckligt stöd för att det är nödvändigt att F.G. åker som enda passagerare i bilen. Något hinder för att fler passagerare reser i bilen mellan hennes hemadress och Håstensskolan drygt två km bort, finns därför inte. Resan ska dock ske utan stopp för att släppa på eller av passagerare. Förvaltningsrätten anser alltså att F.G:s överklagande ska bifallas på så sätt att hon under läsåret 2024/2025 beviljas skolskjuts mellan hemmet och Håstensskolan med skoltaxi som kör direkt mellan adresserna.

– Förvaltningsrätten bifaller överklagandet på så sätt att F.G. under läsåret 2024/2025 beviljas skolskjuts mellan hemmet på [gatuadress här utelämnad] och Håstensskolan med skoltaxi som kör direkt mellan adresserna.

Kammarrätten i Göteborg (2025-02-18, Falkendal, Petersson och Roslund [skiljaktig motivering]):

Av 10 kap. 32 § första stycket skollagen framgår att en elev har rätt till skolskjuts om sådan skolskjuts behövs bl.a. med hänsyn till elevens funktionsnedsättning. En elev med en sådan nedsättning kan alltså beviljas skolskjuts under förhållanden som hade medfört att en elev som inte har någon nedsättning hade nekats det. 

Kommunerna får organisera sin skolskjutsverksamhet på lämpligt sätt. Det innefattar bl.a. samåkning och användning av särskilda uppsamlings­platser för elever med skolskjuts. F.G. har med hänsyn till sin funktions­nedsättning beviljats skolskjuts mellan det egna hemmet och skolan. Kammarrätten anser att kommunens skyldighet enligt skollagen inte innebär ett längre gående åtagande än så (jfr kammarrättens dom den 19 april 2024 i mål nr 7728-23). Förskole- och grundskolenämndens beslut är därför riktigt och ska fastställas.

– Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer Förskole- och grundskolenämnden i Varbergs kommuns beslut.

Roslund var skiljaktig när det gäller motiveringen och anförde:

Jag instämmer i den utgång som bestämts av majoriteten, men med följande motivering. 

Det är elevens individuella behov av skolskjuts, med beaktande av de i lagen angivna omständigheterna, som avgör rätten till skolskjuts. I den bedömning som ska göras ingår därför att göra en individuell prövning av vilka möjligheter den enskilde eleven har att kunna tillgodogöra sig skolskjutsen (jfr RÅ 1993 ref. 77). En mer begränsad prövning riskerar att leda till att rätten till kostnadsfri skolskjuts blir illusorisk. Det innebär, enligt min mening, att kommunens skyldighet att anordna skolskjuts i det enskilda fallet kan sträcka sig längre än att bara erbjuda skolskjuts mellan skolan och hemmet med visst färdmedel. Om det finns ett behov av exempelvis skolskjuts i form av direktresor för att en elev ska kunna använda skolskjutsen så finns det alltså, enligt min mening, en korre­lerande skyldighet för kommunen att anordna sådan. 

Det är dock den enskilde som ska visa att förutsättningarna är uppfyllda för att beviljas skolskjuts. Jag bedömer att det medicinska underlag som getts in inte ger tillräckligt stöd för att F.G:s behov inte tillgodoses genom beviljad skoltaxi med eventuella stopp. Utredningen visar således inte att F.G. har ett behov av, och därmed inte heller rätt till, skolskjuts i form av direktresor. Förskole- och grundskolenämndens beslut ska alltså fast­ställas.