Referat

Ref 59

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 18 december 2025 följande dom (mål nr 7343-24).

Bakgrund

1. Den som innehar ett skjutvapen är skyldig att ta hand om detta och hålla det under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt det. När vapnet inte används ska det förvaras i ett säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme.

2. C.W. och K.W. ansökte hos Polismyndigheten om tillstånd att få förvara sina skjutvapen i sitt fritidshus i stället för på sin folkbokföringsadress. Som skäl angavs att de tillbringar helger och högtider i fritidshuset och att det ligger i anslutning till deras jakt­mark. En förvaring på den adressen skulle därför vara lämpligare och säkrare, bl.a. för att vapnen då inte behöver transporteras.

3. Polismyndigheten avslog ansökningarna med motiveringen att det inte finns något lagstöd för att bevilja tillstånd att förvara skjut­vapen på en annan adress än folkbokföringsadressen. I besluten angavs också att sökandena inte ansågs kunna uppfylla kravet på uppsikt över skjutvapnen om dessa inte förvaras på folkbok­föringsadressen.

4. C.W. och K.W. överklagade besluten till Förvaltningsrätten i Stockholm som avslog överklagandena. Förvaltningsrätten noterade att det av Rikspolisstyrelsens allmänna råd rörande förvaring av skjutvapen framgår att skjutvapen, för att uppfylla kravet på uppsikt, bör förvaras i tillståndshavarens bostad vilket regelmässigt innebär där tillståndshavaren är folkbokförd. Domstolen ansåg att det inte fanns skäl att frångå detta i det aktuella fallet.

5. C.W. och K.W. överklagade till Kammarrätten i Stockholm. Efter att ha konstaterat att det saknas föreskrifter om att skjutvapen måste förvaras på tillståndshavarens folkbokföringsadress för att uppsiktskravet ska vara uppfyllt biföll kammarrätten överklag­andena och upphävde underinstansernas avgöranden avseende förvaring av skjutvapen.

Yrkanden m.m.

6. Polismyndigheten yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska ändra kammarrättens dom och fastställa myndighetens beslut samt anför följande. Förvaring ska som utgångspunkt ske i bostaden där vapeninnehavaren är folkbokförd för att uppsikts- och förvarings­kraven ska vara uppfyllda. Detta är ändamålsenligt eftersom det ger goda förutsättningar för kontroll och säker förvaring av skjutvapen.

7. C.W. och K.W. anser att överklagandet ska avslås.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

8. Frågan är dels om det finns ett krav på att en vapeninnehavare ska förvara sitt vapen på en viss adress, dels om Polismyndigheten efter en ansökan får besluta att ett vapen ska förvaras på en viss adress.

Rättslig reglering m.m.

9. Av 5 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att den som innehar skjutvapen är skyldig att ta hand om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt den.

10. När skjutvapen inte används ska de enligt 2 § första stycket förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvarings­utrymme.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

11. Av 5 kap. 1 § vapenlagen framgår att den som innehar ett skjutvapen ska hålla vapnet under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt det. Med uppsikt avses att vapnet är under innehavarens omedelbara kontroll (prop. 1990/91:130 s. 41). Bestämmelsen är tillämplig vid all hantering av ett skjutvapen, dvs. när det t.ex. används, transporteras eller förevisas (a. prop. s. 41 och 61 och prop. 1999/2000:27 s. 49).

12. När ett skjutvapen inte hanteras ska det enligt 5 kap. 2 § första stycket förvaras i ett säkerhetsskåp eller något annat lika säkert förvaringsutrymme. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan uppsiktskravet inte gälla under sådan förvaring. Om så var fallet skulle en vapeninnehavare inte kunna lämna förvaringsplatsen ens under kortare stunder.

13. Högsta förvaltningsdomstolen finner vidare att det varken av bestämmelsen i 5 kap. 1 § att vapeninnehavaren är skyldig att ta hand om vapnet eller av bestämmelsen om viss förvaring i 2 § kan anses följa att förvaringen måste ske på en viss adress, folkbok­föringsadressen, när vapnet inte används eller hanteras på annat sätt. Inte heller i övrigt uppställer lagstiftningen något sådant krav.

14. Det finns således inte något krav på att vapen ska förvaras på en viss adress och något särskilt tillstånd för att få förvara dem på någon annan adress än folkbokföringsadressen krävs därför inte. Det åligger i stället vapeninnehavaren att tillse att vapnen förvaras på föreskrivet sätt. De bestämmelser som ger Polismyndigheten rätt att under vissa förutsättningar förena tillstånd att inneha vapen med villkor om bl.a. förvaring (2 kap. 5 § och 5 kap. 5 §) innebär inte att enskilda har en möjlighet att ansöka om att få ett sådant villkor om förvaring på en viss adress. En sådan ansökan ska därför avvisas.

15. Överklagandet ska således avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

I avgörandet deltog justitieråden Ståhl, von Essen, Nilsson, Säfsten och Mihaic. Föredragande var justitiesekreteraren Karin Olsson.

______________________________

Förvaltningsrätten i Stockholm (2024-02-15, ordförande Jakobsson):

I fråga om förvaring av skjutvapen och ammunition gäller som huvudregel att innehavaren ska ta hand om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt den (5 kap. 1 § vapenlagen).

Med uppsikt förstås enligt 17 kap. 1 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen att innehavaren har omedelbar kontroll över vapnet eller ammunitionen. För att uppfylla kravet på uppsikt bör skjutvapen enligt de allmänna råden förvaras i tillståndshavarens bostad, vilket regelmässigt innebär där tillståndshavaren är folkbokförd.

Enligt förvaltningsrättens bedömning finns det i förevarande fall inte skäl att frångå det som anges i de allmänna råden i fråga om vad kravet på uppsikt innebär. Förvaltningsrätten instämmer därmed i den bedömning som Polismyndigheten har gjort i de överklagade besluten. Överklagandet ska därför avslås.

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm (2024-12-04, Lindeblad, Berselius och Högstedt):

Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta hand om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt den (5 kap. 1 § vapenlagen). Med uppsikt förstås enligt 17 kap. 1 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen (RPSFS 2009:13) att innehavaren har omedelbar kontroll över vapnet eller ammunitionen. Enligt de allmänna råden till 5 kap. 1 § vapenlagen bör skjutvapen förvaras i tillståndshavarens bostad vilket regelmässigt innebär där tillståndshavaren är folkbokförd. Allmänna råd är inte rättsligt bindande men kan tjäna som vägledning vid bedömningen.

Kammarrätten konstaterar att det saknas bestämmelser i vapenlagen och vapenförordningen (1996:70) som föreskriver att skjutvapen måste förvaras på tillståndshavarens folkbokföringsadress för att uppsiktskravet ska vara uppfyllt. Inte heller de allmänna råden föreskriver ett sådant krav. Enbart den omständigheten att skjutvapen förvaras på en annan adress än tillståndshavarens folkbokföringsadress är därför inte tillräckligt för att kravet på uppsikt inte ska anses vara uppfyllt. 

Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att Polismyndighetens beslut att avslå C.W:s och K.W:s ansökan om förvaring har saknat grund. Överklagandet ska därmed bifallas på så sätt att underinstansernas avgöranden ska upphävas i de delar som avser ansökan om förvaring av skjutvapen.

– Kammarrätten bifaller överklagandet och upphäver underinstansernas beslut i de delar som avser ansökan om förvaring av skjutvapen.