Referat

Not 41

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 6 november 2025 följande dom (mål nr 2735-25).

Bakgrund

1. Mervärdesskatt tas som huvudregel ut med en skattesats om 25 procent. För tillträden till bl.a. konserter, cirkus-, teater-, opera- eller balettföre­ställningar eller andra liknande föreställningar gäller dock en reducerad skattesats om 6 procent. 

2. Torkild Sköld AB bedriver verksamhet i form av bl.a. utbildning i ledarskap och föreläsningar inom personlig utveckling och självledarskap. Som en del av verksamheten tillhandahåller bolaget, genom ägaren och företrädaren TS föreställningar för allmänheten. Bolaget ansökte om förhandsbesked för att få veta om tillträdet till bolagets två föreställningar ”Självledarskap – konsten att leda sig själv” och ”Livet ska levas och inte bara överlevas” omfattas av den reducerade skattesatsen för vissa föreställningar. 

3. I ansökan angavs följande. Föreställningarna innehåller personliga berättelser från TS:s liv och framförs av honom på ett underhållande och humoristiskt sätt. Alla som vill kan köpa en biljett och annonsering sker till en bred allmänhet. Gemensamt för de två föreställningarna är TS:s unika berättelse, humor och samverkan med publiken, som reagerar på föreställningen med applåder, skratt och andra känsloyttringar. Föreställningarna bedrivs i konkurrens med annan liveunderhållning där publiken har uppmärksamheten riktad mot scenen och rycks med i det som händer just där och då. Att särbehandla bolagets verksamhet i förhållande till andra kulturformer som har förmånen av att omfattas av en reducerad skattesats strider mot den EU-rättsliga principen om skatteneutralitet.

4. Till ansökan bifogades en inspelning av föreställningen ”Livet ska levas och inte bara överlevas” samt efter föreställningarna lämnade kund­omdömen och information från bolagets hemsida. 

5. Skatterättsnämnden kom fram till att tillträde till de aktuella föreställ­ningarna inte omfattas av den reducerade skattesatsen för andra liknande föreställningar inom kulturområdet. Enligt nämnden har föreläsningar av det slag som bolaget tillhandahåller en annan karaktär och ett annat syfte än de olika typer av föreställningar som omfattas av den reducerade skatte­satsen. Föreläsningarna kan därför inte anses tillhöra den del av kulturom­rådet för vilken den reducerade skattesatsen är avsedd att tillämpas. Av samma skäl är olika skattesatser för dessa tillhandahållanden förenliga med principen om skatteneutralitet.

Yrkanden m.m.

6. Skatteverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska fastställa Skatterättsnämndens förhandsbesked.

7. Torkild Sköld AB yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska ändra förhandsbeskedet och förklara att tillträdet till de båda föreställningarna ska omfattas av den reducerade skattesatsen. Bolaget yrkar även att för­handsavgörande från EU-domstolen ska hämtas in.

Skälen för avgörandet

Rättslig reglering m.m.

8. Enligt 9 kap. 2 § mervärdesskattelagen (2023:200) ska skatt tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget om inte annat följer av 3–18 §§. Av 14 § 1 framgår att skatt tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för tillträde till konserter, cirkus-, teater-, opera- eller balettföreställningar eller andra liknande föreställningar. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att möjligheten att tillämpa den reducerade skattesatsen bör för­behållas verksamheter som tydligt utgör en del av kulturområdet (prop. 1996/97:10 s. 34, jfr prop. 2022/23:46 s. 414). 

9. Mervärdesskattelagens bestämmelser om reducerad skattesats på kulturella föreställningar i 9 kap. 14 § 1 grundas på artikel 98 i mervärdes­skattedirektivet (2006/112/EG) och punkt 7 i bilaga III till direktivet. Av dessa bestämmelser framgår att medlemsstaterna får tillämpa en reducerad skattesats på tillträde till föreställningar, teatrar, cirkusar, marknader, nöjesparker, konserter, museer, djurparker, biografer, utställningar och liknande kulturella evenemang och anläggningar. 

10. Av EU-domstolens praxis framgår att begrepp som ingår i uppräk­ningen av de varor och tjänster på vilka en reducerad skattesats får tillämp­as ska dels tolkas i enlighet med deras gängse innebörd i normalt språk­bruk, dels tolkas restriktivt eftersom denna möjlighet utgör ett undantag från principen om att normalskattesatsen ska tillämpas (se t.ex. EU-domstolens dom i mål C-406/20, Phantasialand, EU:C:2021:720, punkt 29). Vidare framgår att uppräkningen är uttömmande och att principen om skatteneutralitet inte gör det möjligt att utvidga tillämpningsområdet för den reducerade skattesatsen till andra varor och tjänster än de som omfatt­as av uppräkningen även om varan eller tjänsten av konsumenterna skulle uppfattas som jämförbar (EU-domstolens dom i mål C-573/15, Oxycure Belgium, EU:C:2017:189, punkt 21, 31 och 36).

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

11. Högsta förvaltningsdomstolen anser att mervärdesskattedirektivet och EU-domstolens praxis ger tillräcklig vägledning för att avgöra de unions­rättsliga frågor som aktualiseras i målet. Yrkandet om att förhandsavgör­ande från EU-domstolen ska inhämtas ska därför avslås. 

12. För att de evenemang som är föremål för bolagets ansökan om för­handsbesked ska omfattas av reducerad skattesats enligt 9 kap. 14 § 1 mervärdesskattelagen krävs att de kan hänföras till sådana kulturella föreställningar som omfattas av bestämmelsen, dvs. konserter, cirkus-, teater-, opera- eller balettföreställningar eller andra liknande föreställning­ar. 

13. Det övergripande syftet med såväl mervärdesskattedirektivets som mervärdesskattelagens bestämmelser om reducerad skattesats på kultur­området är att främja vissa typer av kulturella verksamheter. Att tillämp­ningsområdet begränsas på detta sätt förutsätter i sin tur att en åtskillnad görs mellan sådana evenemang som tydligt utgör en del av kulturområdet (jfr prop. 1996/97:10 s. 34), och evenemang som är av en annan karaktär och som huvudsakligen har ett annat syfte. Utanför tillämpningsområdet faller exempelvis tillhandahållanden som i första hand har karaktären av undervisning eller utbildning och som huvudsakligen syftar till sådant som kompetensutveckling eller personlig utveckling. 

14. Av bolagets beskrivning av de omfrågade evenemangen samt av den inspelning och annat underlag som getts in i målet framgår att det i dem finns inslag av humor, berättarkonst och publikkontakt, men att tyngdpunkten ligger i att ge åskådaren möjlighet till nya insikter och personlig utveckling. I de kundomdömen som lämnats in beskriver exempelvis besökarna genomgående att de har tagit del av en tankeväckan­de och inspirerande föreläsning. 

15. Högsta förvaltningsdomstolen instämmer därför i Skatterätts­nämndens bedömning att de omfrågade evenemangen utgör föreläsningar och är av en annan karaktär och har ett annat syfte än de föreställningar som räknas upp i 9 kap. 14 § 1 mervärdesskattelagen. Evenemangen om­fattas därmed inte av den reducerade skattesatsen. Att framträdanden av olika karaktär omfattas av skilda skattesatser strider inte mot principen om skatteneutralitet (jfr Oxycure Belgium, punkt 36).

16. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därmed fastställas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandet om att förhandsavgörande från EU-domstolen ska inhämtas. 

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhands­besked.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Askersjö, Medin och Attorps. Föredragande var justitiesekreteraren Klara Nordin. 

______________________________

Skatterättsnämnden (2025-04-23, Bohlin, Fored, Harmsen Hogendoorn, ordförande, Olsson, Rendahl, Tunudd och Östman Johansson):

Förhandsbesked

Tillhandahållandena omfattas inte av den reducerade skattesatsen för andra liknande föreställningar inom kulturområdet.

Skatterättsnämndens bedömning 

Av den inspelning som getts in och uppgifterna från Bolagets hemsida framgår att TS håller föreläsningar inom personlig utveckling och självledarskap. Föreläsningarna riktar sig till dem som efterfrågar inspiration och motivation inom dessa ämnen. Enligt Skatterättsnämnden har föreläsningar av sådant slag en annan karaktär och ett annat syfte än de olika typer av föreställningar som räknas upp i 9 kap. 14 § 1 mervärdes­skattelagen och kan därmed inte anses vara liknande. Föreläsningarna kan alltså inte anses tillhöra den del av kulturområdet för vilken den redu­cerade skattesatsen är avsedd att tillämpas. Av samma skäl får olika skatte­satser för dessa tillhandahållanden anses förenliga med principen om skatteneutralitet.