Propositionens huvudsakliga innehåll

Med uttrycket ”droit de suite” eller följerätt avses att upphovsmannen har rätt till särskild ersättning när ett exemplar av hans eller hennes konstverk säljs vidare. En sådan rätt för upphovsmannen finns sedan tidigare i svensk rätt men däremot inte i alla medlemsstater inom EU. Bland de medlemsstater som tillerkänner upphovsmannen följerätt finns olikheter i lagstiftningen. I synnerhet visar sig sådana olikheter när det gäller vilka verk som omfattas av rätten, vilka som är ersättningsberättigade och hur stor ersättningen skall vara. Eftersom följerätten har direkt betydelse för den som vill sälja ett konstverk kan förekomsten eller frånvaron av en sådan rätt bidra till snedvridning av konkurrensen och omlokalisering av försäljningar inom gemenskapen. Detta är bakgrunden till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt). I propositionen lämnas förslag till hur direktivet skall genomföras i svensk rätt. Vidare föreslås en bestämmelse om preskription av upphovsmannens fordran mot den insamlande organisationen under vissa förhållanden. Såväl direktivet som lagförslagen syftar också till att förbättra de Prop. 2006/07:79 ekonomiska villkoren för bildkonstnärer och formgivare inom gemenskapen genom att ge dem en del i det ekonomiska utbyte som handeln med deras konstverk ger upphov till. Det är av betydelse för samhället att bildkonstnärer och formgivare får goda förutsättningar för sin kreativa verksamhet. Samtidigt måste hänsyn tas till dem som verkar på konstmarknaden som säljare, köpare och förmedlare vid försäljningar av konstverk. Bestämmelserna om följerätt måste stå i ett rimligt förhållande till dessa aktörers verksamhet så att den inte onödigt försvåras. Reglerna om vilka verk som skall omfattas av följerätt föreslås bli ändrade så att följerätten omfattar vidareförsäljningar av originalkonstverk. Med originalkonstverk avses i första hand konstverk skapade av konstnären själv. Det kan här vara fråga om t.ex. målningar, collage, teckningar, grafik, litografier, skulpturer, vävda tapeter eller bonader, keramiska föremål, glasföremål eller fotografier. För det andra avses med originalkonstverk exemplar av konstverk som framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller med dennes tillstånd. Konstverk i form av uppförda byggnader undantas som i dag från följerätten. En utvidgning föreslås av vilka försäljningar som kan ge rätt till ersättning. Enligt huvudregeln kommer fortsättningsvis även försäljningar som sker från en privatperson till en köpare som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden att omfattas. Ersättningen föreslås som i dag i första hand betalas av säljaren. Det föreslås dock att köparen skall betala ersättningen om säljaren är en privatperson. Förmedlas en privatpersons försäljning av någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden skall dock ersättningen, som enligt gällande rätt, betalas av denne. Upphovsmannens ersättning skall enligt förslaget även fortsättningsvis beräknas på försäljningspriset exklusive mervärdesskatt. Ersättningen skall dock inte som enligt nuvarande ordning alltid vara fem procent av försäljningspriset i sin helhet. I stället föreslås att ersättningen skall betalas med allt lägre procentsatser vid ökande försäljningspris. Vidare föreslås att ersättning inte i något fall får tas ut med mer än 12 500 euro. Även i fortsättningen skall endast organisationer som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området kunna kräva in ersättning. Organisationen skall som tidigare kräva in ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Det föreslås att den ersättningsberättigades fordran på organisationen skall preskriberas efter tio år, dock endast under förutsättning att organisationen vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2007.