Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition behandlas genomförandet i svensk rätt av rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta. Europeiska unionens råd kan under vissa förutsättningar besluta att en massflyktssituation skall anses föreligga. I dessa fall kan Sverige ge tillfälligt skydd åt fördrivna personer. Skyddsperioden uppgår inledningsvis till ett år men kan automatiskt förlängas ytterligare ett år. Den automatiska förlängningen sker i två omgångar med sex månader vid varje tillfälle. Därefter kan rådet besluta att slutligen förlänga skyddet i ett år till. I propositionen föreslås att de fördrivna personerna beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd under den tid det tillfälliga skyddet gäller enligt rådets beslut. För att en person skall få vägras tillfälligt skydd skall samma grunder gälla som när flyktingar får vägras asyl. Om medlemmar i en kärnfamilj har splittrats till följd av omständigheter kring massflykten och dessa familjemedlemmar själva är i behov av tillfälligt skydd får återförening ske. Detta gäller under vissa förhållanden även andra nära anhöriga. En person som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd har rätt att få prövat om han eller hon är flykting enligt Genèvekonventionen. Den prövningen får bara skjutas upp om det finns särskilda skäl för detta. När det tillfälliga skyddet upphört att gälla kan de personer som haft sådant skydd delta i ett program för självmant återvändande. I sådana fall kan uppehållstillståndet förlängas i högst två år. De personer som beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd som Prop. 2001/02:185 kan antas komma att vistas här under kortare tid än tre år skall som huvudregel inte folkbokföras. Detta innebär att personer som har tillfälligt skydd som huvudregel inte kommer folkbokföras under den första tvåårsperioden. Rådet kan efter de första två åren besluta att massflyktssituationen fortfarande består och att det tillfälliga skyddet därför skall förlängas ytterligare. Blir förlängningen mindre än ett år sker inte någon folkbokföring av de som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd i Sverige. Under den tid som den berörda personkretsen inte är folkbokförd skall de erhålla förmåner enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. fram till dess att de folkbokförs i Sverige. Detta omfattar hälso- och sjukvård samt tandvård och utbildning till barn som är bosatta i Sverige. Vuxna bereds tillgång till organiserad verksamhet i samma utsträckning som asylsökande och beviljas även arbetstillstånd. Om rådets beslut däremot innebär att förlängningen blir ett år, folkbokförs den som redan vistats i Sverige i två år med uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. Samma förmåner gäller då som för andra folkbokförda. Den tidigare regleringen i 2 kap. 4 a § utlänningslagen om tidsbegränsade uppehållstillstånd vid massflykt upphävs. Istället införs ett nytt kapitel i utlänningslagen om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd m.m.