Uttrycket konflikt mellan grupper i bestämmelserna om införande av säkerhetszon omfattar inte en konflikt…

Referat

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Mål nr 2636-26

meddelad i Stockholm den 12 november 2026

KLAGANDE
 

AA

MOTPART

Polismyndigheten
106 75 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
 

Kammarrätten i Stockholms dom den 20 april 2026 i mål nr 2353-26

SAKEN

Beslut om säkerhetszon enligt polislagen

___________________
 

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta förvaltningsdomstolen skriver av målet.

 
BAKGRUND

1.    Polismyndigheten får under vissa förutsättningar besluta att införa en säker-hetszon inom ett avgränsat område. En av förutsättningarna för ett sådant beslut är att det med hänsyn till en konflikt mellan grupper finns en påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning i området. 
2.    Inom en säkerhetszon får en polisman kroppsvisitera en person eller genom¬söka ett transportmedel för att söka efter vapen eller andra farliga föremål om det behövs för att förebygga eller förhindra den brottsliga verksamhet som zonen har införts för att motverka.
3.    Polismyndigheten beslutade den 24 mars 2026 att införa en säkerhetszon inom ett geografiskt närmare avgränsat område i Stockholms innerstad. Beslutet gällde fram till och med den 7 april 2026. Inom det avgränsade området är flera utländska beskickningar belägna, däribland ambassaderna för USA och Israel. 
4.    Polismyndigheten har i sitt beslut angett att den pågående väpnade konflikten mellan Iran, Israel och USA som inleddes i februari 2026 har medfört att det finns en hotbild mot amerikanska och israeliska intressen i andra länder. Enligt Polismyndigheten använder sig den iranska regimen av kriminella nätverk i Sverige för att utföra våldshandlingar mot andra stater, grupper och personer i Sverige som uppfattas som ett hot. Myndigheten ansåg att den hotbild som fanns mot de israeliska och amerikanska intressena i området medförde att det förelåg en påtaglig risk för allvarlig brottslighet som innefattade skjutningar och sprängningar i området. 
5.    Polismyndigheten konstaterade vidare att Sverige har åtaganden enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser som innebär en skyldighet för staten att skydda beskickningslokaler mot intrång och skadegörelse. Ett våldsdåd mot ambassaderna i området skulle enligt Polismyndigheten vara synnerligen allvarligt och få stora konsekvenser såväl för enskilda som drabbas som för Sveriges utrikespolitiska relationer i stort. Myndigheten bedömde därför att skälen för att införa zonen uppvägde det intrång eller men som säkerhetszonen kunde innebära för enskilda som vistades i området.
6.    AA överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm och anförde följande. Syftet med regleringen om säkerhetszoner är att möjliggöra för polisen att förebygga våldsamma interna uppgörelser mellan kriminella organisationer. Det är inte förenligt med lagstiftarens intentioner att utvidga tillämpningsområdet för regleringen till att även omfatta politiska konflikter eller statsrelaterade hot. 
7.    Förvaltningsrätten, som avslog överklagandet, ansåg att den av Polismyndig-heten beskrivna hotbilden innebar att det förelåg en sådan konflikt mellan grupper som medförde en påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattade skjutning eller sprängning i området. 
8.    AA överklagade till Kammarrätten i Stockholm, som instämde i förvaltningsrättens bedömning att det förelåg en sådan konflikt mellan grupper som krävs för att ett beslut om att införa en säkerhetszon ska få fattas och avslog överklagandet. 
YRKANDEN M.M.
9.    AA yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva Polismyndighetens beslut. 
10.    Polismyndigheten anser att överklagandet ska avslås. 
 

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen
11.    Frågan är vad som avses med uttrycket konflikt mellan grupper i bestämmelserna om införande av säkerhetszon. 
Rättslig reglering m.m.
12.    Av 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen framgår att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. Enligt 20 § första stycket 2 och 21 § får denna rättighet begränsas genom lag endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. 
13.    Enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR, har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till vissa särskilt angivna intressen, bl.a. förebyggandet av brott.
14.    Av 22 b § polislagen (1984:387) framgår att Polismyndigheten får införa en säkerhetszon i ett avgränsat område om det med hänsyn till en konflikt mellan grupper finns en påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning i området (1), zonen är av synnerlig vikt för att förebygga eller förhindra denna brottsliga verksamhet (2) och skälen för zonen uppväger det intrång eller men i övrigt som den kan innebära för enskilda eller för något annat motstående intresse (3). Ett beslut om säkerhetszon ska enligt 22 c § första stycket gälla för en viss tid, högst två veckor. 
15.    I en säkerhetszon får en polisman, enligt 22 a § första stycket, kroppsvisitera en person eller genomsöka ett transportmedel för att söka efter vapen eller andra farliga föremål, i den utsträckning det behövs för att förebygga eller förhindra den brottsliga verksamhet som zonen har införts för att motverka. 
 

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
 

Innebörden av uttrycket konflikt mellan grupper
16.    Polismyndighetens beslut om att införa en säkerhetszon innebär att en polisman får rätt att i brottsförebyggande syfte kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel i zonen. Detta får ske även om det i det enskilda fallet inte finns någon konkret omständighet som ger anledning till misstanke om att vapen och andra farliga föremål kan komma att påträffas på personen eller i transportmedlet.
17.    I den utsträckning befogenheten att genomföra en sådan åtgärd utnyttjas, innefattar den ett intrång i rätten till integritetsskydd enligt 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen. En sådan åtgärd innefattar också ett intrång i rätten till skydd för privatlivet enligt artikel 8 i EKMR. Av Europadomstolens praxis framgår dessutom att redan ett beslut om att införa en zon i vilken en brotts-bekämpande myndighet ges vida befogenheter att utan särskild brottsmisstanke genomföra exempelvis en kroppsvisitation på dem som vistas i zonen innefattar en begränsning av rätten till skydd för privatlivet enligt konventionen (jfr Europadomstolens avgörande den 15 maj 2012 i målet Colon mot Nederländerna, punkterna 60, 61 och 65). 
18.    Med hänsyn till att införandet av en säkerhetszon ger polisen vida befogenheter att vidta åtgärder som innebär att en grundlagsskyddad rättighet begränsas, anser Högsta förvaltningsdomstolen att den aktuella regleringen måste tolkas restriktivt. Särskild vikt bör därvid fästas vid lagtextens ordalydelse och de ändamål som har motiverat begränsningen.
19.    Det huvudsakliga syftet med regleringen om säkerhetszoner har varit att ge polisen förbättrade förutsättningar att mer effektivt kunna motverka vissa allvarligare brott som är karaktäristiska för konflikter inom den kriminella miljön och att förhindra de våldsspiraler som kan uppträda som en följd av denna brottslighet (prop. 2023/24:84 s. 1, 14 ff. och 24 ff.). 
20.    Uttrycket ”konflikt mellan grupper” innebär enligt förarbetena att det ska finnas minst två personer på varje sida som är beredda att agera gemensamt eller för varandras räkning i konflikten. Både konflikter inom och mellan kriminella nätverk omfattas. Enligt förarbetena omfattar uttrycket ”grupper” inte enbart kriminella nätverk utan även motsättningar mellan andra grupper, om konflikterna leder till en risk för skjutning eller sprängning i ett område (prop. 2023/24:84 s. 25 och 63).
21.    Högsta förvaltningsdomstolen kan konstatera att det i förarbetena inte finns någon redogörelse för situationer som rör konflikter mellan stater. Inte heller i förarbetena till andra lagar som har som främsta syfte att stävja brottslighet mellan och inom kriminella nätverk – regleringen om preventiva vistelseförbud och straffskärpnings¬reglerna för brott som kan knytas till en konflikt mellan grupper – redogörs för några exempel på situationer som avser konflikter mellan stater (prop. 2022/23:53, prop. 2023/24:57 och prop. 2025/26:218). 
22.    Det som anförs i förarbetena om innebörden av uttrycket grupp, dvs. att det ska vara minst två personer som deltar på varje sida av en konflikt, är förenligt med uttryckets allmänspråkliga innebörd. Enligt Högsta förvaltnings¬domstolens mening framstår det vidare som främmande att i detta uttryck även inbegripa stater.
23.    Mot bakgrund av lagtextens ordalydelse och med hänsyn till det syfte som lagstiftaren redogjorde för när regleringen infördes, finner Högsta förvaltningsdomstolen att uttrycket konflikt mellan grupper inte kan anses omfatta en konflikt mellan stater. 
Bedömningen i detta fall
24.    Polismyndighetens beslut innebär att en säkerhetszon har införts i syfte att mer effektivt kunna motverka att personer som agerar för den iranska regimens räkning utför skjutningar eller sprängningar riktade mot amerikanska och israeliska intressen i Sverige. Den konflikt som har motiverat beslutet utgör alltså en konflikt mellan stater. Som framgår ovan (punkt 23) anser Högsta förvaltningsdomstolen att en sådan konflikt inte kan ligga till grund för att införa en säkerhetszon. Det saknar därvid betydelse om den iranska regimen kan tänkas använda sig av kriminella nätverk i Sverige för att utföra våldshandlingar mot den andra sidan i konflikten.
25.    Högsta förvaltningsdomstolen finner mot den bakgrunden att det överklagade beslutet har saknat stöd i lag. 
26.    Eftersom giltighetstiden för beslutet har passerat saknas det skäl att upphäva beslutet. Målet ska därför skrivas av.

I avgörandet har deltagit justitieråden Linda Haggren, Kristina Ståhl, Mathias Säfsten, Johanna Mihaic och Johan Lundmark.
Föredragande har varit justitiesekreteraren Maria Stenmark.