Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag som syftar till att genomföra ett EGdirektiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner. Direktivet kan beskrivas som ett åtgärdspaket för att stävja dröjsmål med betalningar i affärslivet. Det innehåller bestämmelser om dröjsmålsränta, ersättning för indrivningskostnader, förbud mot oskäliga betalningsvillkor, återtagandeförbehåll och tidsfrister för indrivning av obestridda fordringar. På ett flertal av dessa områden görs i remissen bedömningen att svensk rätt redan i dag uppfyller direktivets krav. I propositionen föreslås att diskontot ersätts av en referensränta som baseras på Riksbankens reporänta. Det föreslås att ränta i vissa fall skall betalas utan att det när kravet framställs behöver anges att underlåtenhet att betala i tid medför skyldighet att betala ränta. Detta skall gälla i förhållanden mellan näringsidkare liksom när en näringsidkare har en fordran på betalning för varor eller tjänster på en myndighet eller ett annat offentligt organ. Det föreslås också några mindre anpassningar när det gäller längden på lagenliga betalningsfrister. Vidare föreslås en möjlighet att förbjuda den fortsatta användningen av oskäliga avtalsvillkor som det allmänna ställer upp för ett avtal med näringsidkare enligt vilket denne skall tillhandahålla varor eller tjänster mot betalning. I dag gäller detta endast när det allmänna agerar som näringsidkare. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.