Referat

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Mål nr 8036-25

meddelad i Stockholm den 25 juni 2026

KLAGANDE
 

Polismyndigheten
106 75 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
 

Kammarrätten i Stockholms dom den 10 december 2025 i mål nr 6373-25

SAKEN
 

Rätt att ta del av uppgifter

___________________
 

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS AVGÖRANDE
 

Högsta förvaltningsdomstolen bifaller överklagandet och beslutar att Karolinska Universitetssjukhuset ska lämna ut den begärda uppgiften till Polismyndigheten.  
 

BAKGRUND
 

1.    Myndigheter och vissa andra aktörer ska enligt lag på begäran av en brottsbekämpande myndighet lämna ut en fysisk persons kontaktuppgifter, om uppgifterna behövs i den brottsbekämpande verksamheten. En kontaktuppgift ska dock inte lämnas ut om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
2.    Polismyndigheten begärde att Karolinska Universitetssjukhuset skulle lämna ut kontaktuppgifter avseende en viss person. 
3.    Karolinska Universitetssjukhuset, som upplyste att den enda kontaktuppgift som fanns hos myndigheten var personens telefonnummer, avslog begäran. Som skäl för avslaget angavs för det första att Polismyndigheten inte behövde uppgiften i den brottsbekämpande verksamheten. För det andra angavs att uppgiften omfattades av sekretess och att synnerliga skäl talade för att det intresse som sekretessen ska skydda hade företräde framför intresset av att uppgiften lämnades ut. Beslutet i den delen motiverades enligt följande. Personen behandlas för en smittsam sjukdom vilket medför återkommande kontakter med sjukhuset. Ett utlämnande av uppgiften riskerar att leda till att personen inte uppsöker sjukhuset för den livsnödvändiga vården och en avbruten behandling riskerar att leda till att den samhällsfarliga sjukdom som personen har smittar andra i samhället. 
4.    Polismyndigheten överklagade till Kammarrätten i Stockholm som avslog överklagandet. Kammarrätten bedömde att uppgiften behövdes i den brottsbekämpande verksamheten men ansåg att sjukhuset hade lagt fram tillräckligt konkreta argument för att personen inte skulle ta emot vård om uppgiften lämnades ut. Om det kravet skulle ställas högre skulle det medföra betydande risk att mer känsliga uppgifter om den enskilde skulle kunna röjas. Med hänsyn till detta och att det rör sig om en sjukdom som kräver livsnödvändig vård ansåg kammarrätten att det fanns synnerliga skäl för att inte lämna ut den aktuella uppgiften. 
 

YRKANDEN M.M.
 

5.    Polismyndigheten yrkar att den begärda uppgiften ska lämnas ut. 
 

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET
 

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen
 

6.    Frågan är hur intresseavvägningen ska göras vid prövningen av om synnerliga skäl talar för att det intresse som en sekretessregel ska skydda har företräde framför intresset av att en kontaktuppgift lämnas ut till en brottsbekämpande myndighet. 
 

Rättslig reglering m.m.
 

7.    Lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna innehåller bestämmelser om skyldigheter för statliga myndigheter, kommuner, regioner och vissa andra att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i deras brottsbekämpande verksamhet. 
8.    I 2 § anges att med brottsbekämpande myndigheter avses bl.a. Polismyndigheten. Av 3 § framgår att med brottsbekämpande verksamhet avses en brottsbekämpande myndighets arbete för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott. 
9.    I 4 § första stycket föreskrivs att en myndighet på begäran ska lämna en fysisk persons kontaktuppgifter till en brottsbekämpande myndighet, om uppgifterna behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Vidare anges att med kontaktuppgift avses bl.a. telefonnummer. 
10.    Enligt 4 § tredje stycket ska en uppgift inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
11.    I 25 kap. 1 § första stycket första meningen offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) anges att sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. 
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Uppgiftsskyldigheten till de brottsbekämpande myndigheterna
12.    Regleringen i lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna innebär att myndigheter och andra aktörer som omfattas av regleringen som utgångspunkt ska dela alla relevanta uppgifter i sin verksam¬het med Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter, oavsett om uppgifterna skulle kunna omfattas av sekretess. Syftet är att ge de brottsbekämpande myndigheterna bättre förutsättningar att förebygga och bekämpa brottslighet. 
13.    För uppgifter som behövs i den brottsbekämpande verksamheten regleras uppgiftsskyldigheten i 4–7 §§. I 4 § föreskrivs en generell skyldighet för myndigheter och vissa andra aktörer att på begäran lämna ut kontakt¬uppgifter, dvs. uppgifter för att kontakta, identifiera och lokalisera enskilda. I 5–7 §§ finns regler om att där angivna aktörer, offentliga och enskilda, antingen på begäran eller på eget initiativ ska lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. I sistnämnda bestämmelser begränsas inte uppgifts¬lämnandet till vissa typer av uppgifter. 
14.    I förarbetena framhålls att den utlämnande aktören förutsätts kunna utgå från att uppgifterna behövs i den brottsbekämpande verksamheten när en brotts-bekämpande myndighet begär att få uppgifter (prop. 2024/25:65 s. 202, 205, 207 och 208). Normalt finns det således inte anledning att ifrågasätta vare sig att uppgifterna begärs ut i brottsbekämpande syfte eller att de behövs i den brottsbekämpande verksamheten. 
15.    I samtliga paragrafer finns dock vissa begränsningar i uppgiftsskyldigheten. Dessa har konstruerats så att uppgifter inte behöver lämnas ut om en intresseavvägning faller ut på så sätt att tillräckliga skäl talar emot ett utlämnande. Skillnaderna i utformning av dessa regler för intresseavvägning inverkar givetvis på den prövning som ska göras. 
16.    I fråga om kontaktuppgifter gäller, enligt 4 § tredje stycket, att en sådan uppgift inte måste lämnas ut, om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. 
17.    I de fall det finns regler om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämpliga, ska den utlämnande aktören alltså göra en intresseavvägning. När det gäller kontaktuppgifter sägs ingenting i förarbetena om att det vid intresseavvägningen ska göras någon bedömning av brottslighetens karaktär. Slutsatsen får därför dras att brottslighetens allvar eller omfattning inte är en faktor som har betydelse vid intresseavvägningen. 
18.    Den intresseavvägning som ska göras när det gäller kontaktuppgifter företer vissa likheter med den prövning som görs enligt regleringar där uttrycket synnerliga skäl används för att markera den nivå på omständigheter som ska föreligga för att en viss rätts¬följd ska inträda. Genom kravet på att det ska finnas synnerliga skäl markeras att det krävs tungt vägande skäl för att neka ett utlämnande. Avsikten är således att prövningen bara i undantagsfall ska resultera i att en kontaktuppgift, som i regel i sig är harmlös, inte lämnas ut (a. prop. s. 81 och 203).
19.    En situation där det kan finnas skäl att överväga om vissa kontaktuppgifter inte bör lämnas ut är t.ex. om uppgifterna är särskilt integritetskänsliga. Även en kontaktuppgift som inte kan anses vara särskilt integritetskänslig i sig kan i ett enskilt fall bedömas ha ett högt skyddsvärde beroende på i vilket sammanhang uppgiften förekommer (jfr a. prop. s. 79 ff.). Med hänsyn till att uppgifterna hos de brottsbekämpande myndigheterna regelmässigt kommer att omfattas av sekretess och till att det krävs synnerliga skäl för att neka ett utlämnande får dock, enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening, utrymmet för att av integritets- eller andra skyddshänsyn inte lämna ut kontaktuppgifter anses vara ytterst begränsat. 
20.    Vidare kan ett utlämnande i vissa speciella situationer leda till konsekvenser som talar emot ett utlämnande. I förarbetena ges bl.a. exemplet att personal inom social¬tjänsten eller hälso- och sjukvården bedömer att en person med ett stort behov av vård eller stöd inte skulle ta emot hjälp om uppgiften lämnas till brottsbekämpningen (a. prop. s. 203). Det handlar alltså om situationer där det finns omständigheter i det enskilda fallet som talar för att ett utlämnade av en uppgift skulle rubba personens förtroende för myndigheten på så sätt att han eller hon inte skulle söka eller ta emot hjälp. 
21.    Det förhållandet att det är omständigheterna i det enskilda fallet som ska bedömas få allvarliga konsekvenser måste enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening förstås på så sätt att det krävs konkreta uppgifter som med en betydande styrka talar för att ett utlämnande skulle få den befarade konsekvensen i ett enskilt fall. Det är således inte tillräckligt att ett utlämnande typiskt sett skulle kunna få dessa konsekvenser. För att neka ett utlämnande av kontaktuppgifter måste därutöver den befarade konsekvensen vara av så allvarlig natur att det kan sägas föreligga synnerliga skäl. 
22.    Sammanfattningsvis innebär kravet på synnerliga skäl att utrymmet för att inte lämna ut kontaktuppgifter är ytterst begränsat. 
23.    I sammanhanget kan även noteras att när det gäller patientuppgifter inom hälso- och sjukvården är hälso- och sjukvårdspersonal enligt 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen (2010:659) skyldig att lämna uppgift om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning, om det begärs av t.ex. Polismyndigheten. Denna uppgiftsskyldighet är undantagslös.
Bedömningen i detta fall
24.    Det saknas anledning att ifrågasätta att Polismyndigheten behöver kontakt-uppgiften, dvs. den aktuella personens telefonnummer, i sin brottsbekämpande verksamhet. Karolinska Universitetssjukhuset är således som utgångspunkt skyldigt att lämna ut den enligt 4 § första stycket lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. 
25.    Det kan konstateras att uppgiften omfattas av bestämmelsen om hälso- och sjukvårdssekretess i 25 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen. Därmed aktualiseras en prövning enligt undantagsregeln i 4 § tredje stycket lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. 
26.    En uppgift om telefonnummer är typiskt sett inte integritetskänslig eller annars skyddsvärd. Karolinska Universitetssjukhuset har inte angett några konkreta omständigheter som talar för att ett utlämnande av uppgiften skulle leda till att personen inte längre uppsöker vårdinrättningen eller tar emot vård. Det har således inte framkommit att synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. 
27.    Överklagandet ska således bifallas, vilket innebär att Karolinska Universitetssjukhuset ska lämna ut den begärda uppgiften till Polismyndigheten.

I avgörandet har deltagit justitieråden Linda Haggren, Per Classon, 
Ulrik von Essen, Mathias Säfsten och Johanna Mihaic.
Föredragande har varit justitiesekreteraren Emil Alfredsson.