Referat

AS ansökte om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige på grund av anknytning till sin make (anknytningspersonen) som är svensk medborgare. Migrationsverket avslog ansökan med motiveringen att han inte uppfyller kravet på ordnad försörjning. När det gäller frågan om särskilda skäl för undantag från försörjningskravet angav verket bland annat följande. Av handlingarna i ärendet framgår att makens arbetsförmåga bedöms vara stadigvarande helt nedsatt i förhållande till förvärvsarbeten på arbetsmarknaden på grund av sjukdom. Det var emellertid redan känt när makarna ingick äktenskap i oktober 2024 att maken inte skulle kunna uppfylla försörjningsförmågan. Makarna har aldrig sammanlevt och har inga gemensamma barn. De har inlett sin relation och ett eventuellt familjeliv med vetskap om att sökanden inte har rätt att bo i Sverige. Det finns därför inte särskilda skäl som gör att maken kan undantas från försörjningskravet. 

AS överklagade Migrationsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Luleå, migrationsdomstolen (2025-04-17, ordförande Westerlund), som upphävde beslutet och visade målet åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning med bland annat följande motivering. Den aktuella lagtexten och dess förarbeten ger inte stöd för att det, utöver att det ska vara frågan om en varaktig nedsättning av arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av fysisk eller psykisk prestationsförmåga, inte får röra sig om en nyetablerad relation. 

Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att domen skulle upphävas och att Migrationsverkets beslut skulle fastställas. Migrationsverket förde fram bland annat följande. Av lagens förarbeten framgår att det, vid en prövning av om det finns särskilda skäl att inte tillämpa kravet på försörjning, ska göras en helhetsbedömning där samtliga omständigheter beaktas. Migrationsdomstolen har i sitt avgörande ansett att omständigheten att anknytningspersonen har nedsatt arbetsförmåga i sig ska leda till undantag. Detta är inte i linje med uttalandena i förarbetena. Vid en helhetsbedömning kan anknytningens styrka och parternas förväntningar på att kunna utöva familjelivet i Sverige beaktas. När det gäller nyetablerade relationer där paret har träffats i begränsad omfattning och familjebanden inte har etablerats före anknytningspersonens bosättning i Sverige, talar dessa omständigheter mot att det skulle vara orimligt att upprätthålla försörjningskravet. Vid sådana omständigheter talar inte heller hänsynen till svenska konventionsåtaganden för att medge undantag. Med beaktande av omständigheterna kan det inte anses orimligt att upprätthålla kravet på försörjning och det står inte heller i strid med Sveriges konventionsåtaganden.

AS ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bland annat följande. Utifrån förarbetena till tillämplig bestämmelse ska undantag från försörjningskravet medges för personer med varaktig funktionsnedsättning som saknar möjlighet till arbetsrelaterad inkomst, för att undvika diskriminering och för att säkerställa att Sverige uppfyller sina konventionsåtaganden. Det finns inte utrymme för att beakta andra omständigheter, såsom makarnas relation. 

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2026-06-24, Eriksson, Hjulström, referent och Johansson / föredragande Carlsson), yttrade:

1 Det som målet gäller

Målet rör frågan om det vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning, finns sådana särskilda skäl som innebär att inkomstdelen i kravet på försörjning i utlänningslagen (2005:716) inte ska tillämpas på en anknytningsperson som har en mer långvarig nedsättning av arbetsförmågan.

2 Rättslig reglering m.m.

Bestämmelser om uppehållstillstånd på grund av anknytning finns i 5 kap. utlänningslagen.

Uppehållstillstånd ska, om det inte finns särskilda skäl mot att bevilja ett sådant tillstånd, ges till en utlänning som är make till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige (3 § första stycket 1). Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person enligt 3 § får beviljas endast om anknytningspersonen kan försörja sig och utlänningen samt har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och utlänningen (3 b §). Undantag från försörjningskravet får medges helt eller delvis, om det finns särskilda skäl (3 f §).

I förarbetena anges bl.a. följande angående försörjningskravet i 5 kap. 3 b § utlänningslagen. Det kan finnas särskilda skäl att medge undantag från försörjningskravet med hänsyn till anknytningspersonen, exempelvis för att han eller hon har en mer långvarig nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och därför inte kan förväntas försörja sig genom arbete. Undantag bör även kunna göras i de fall där det framstår som orimligt att ett försörjningskrav uppställs, t.ex. om det i ett enskilt fall bedöms stå i strid med Sveriges konventionsåtaganden att uppställa ett försörjningskrav. En bedömning ska göras i varje enskilt fall om det finns särskilda skäl att göra undantag från försörjningskravet. Vid denna prövning ska samtliga omständigheter beaktas. Omständigheter som hänför sig till såväl anknytningspersonen som till sökanden kan beaktas (prop. 2009/10:77 s. 26, 34 och prop. 2020/21:191 s. 112). 

3 Migrationsöverdomstolens bedömning

AS har ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin make. Maken omfattas av kravet att kunna försörja sig och AS. Migrationsverket har avslagit ansökan med hänvisning till att han inte uppfyller detta krav. Övriga förutsättningar för uppehållstillstånd har inte prövats. 

Anknytningspersonen lider av vissa medicinska besvär och beviljades i oktober 2023 hel sjukersättning från och med januari 2024. Han uppfyller inte försörjningskravet. Frågan är om hans nedsatta arbetsförmåga innebär att det finns särskilda skäl för undantag från kravet på ordnad försörjning. Vid bedömningen ska samtliga relevanta omständigheter beaktas. Det kan vara omständigheter som hänför sig såväl till sökanden som till anknytningspersonen. Migrationsverket har lyft fram att även anknytningens styrka och parternas förväntningar på att kunna utöva familjelivet i Sverige är relevanta omständigheter som bör beaktas vid denna prövning och att hänsynen till svenska konventionsåtaganden inte talar för att medge undantag. 

Förutsättningen för att göra undantag från försörjningskravet är att det finns särskilda skäl. Det krävs inte att en tillämpning av försörjningskravet strider mot ett konventionsåtagande. Även om det är möjligt att ta hänsyn till samtliga omständigheter följer det av bestämmelsernas systematik att omständigheter som rör anknytningens karaktär, t.ex. förhållandets seriositet, i första hand bör bedömas vid prövningen av om det finns en tillståndsgrundande anknytning och inte vid bedömningen av försörjningskravet. Detta stöds även av EU-domstolens dom den 4 mars 2010 (Chakroun, C-578/08, EU:C:2010:117) där domstolen uttalar att det vid tillämpningen av kravet på försörjningsmedel finns hinder för nationella bestämmelser som gör åtskillnad på om familjebanden har knutits före eller efter referenspersonens inresa i värdmedlemsstaten (punkt 66). Det var mot den bakgrunden riktigt av migrationsdomstolen att inte ta någon särskild hänsyn till anknytningens styrka vid prövningen av försörjningskravet.

De exempel i förarbetena på faktorer som ska beaktas vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för undantag från försörjningskravet tar i första hand sikte på förhållanden hos anknytningspersonen. Det är därför denna typ av omständigheter som i första hand ska beaktas. I detta fall har anknytningspersonen bedömts ha en helt varaktigt nedsatt arbetsförmåga. Han saknar därför möjlighet att uppfylla inkomstdelen i försörjningskravet. Migrationsöverdomstolen bedömer att det vid dessa förhållanden finns särskilda skäl att medge undantag från inkomstdelen i försörjningskravet. Överklagandet ska därför avslås.

Migrationsöverdomstolens avgörande

Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.