Referat

Nyköpings tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Nyköpings tingsrätt åtal mot B.M. för hets mot folkgrupp enligt följande gärningsbeskrivning.

B.M. har uttryckt missaktning om folkgruppen sydsudaneser med syftning på nationellt ursprung genom att uppge att personer från nämnda nation har lägst intelligensnivå och sämst IQ eller liknande uttryck. Uttalandet spreds i samband med ett anförande på Region Sörmlands fullmäktige inför omkring 50 personer. Det hände den 27 april 2021 i anslutning till Olof Palmes väg, Nyköpings kommun.

B.M. begick gärningen med uppsåt.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Paul Magnusson) anförde i dom den 7 oktober 2021 följande.

DOMSKÄL

B.M. har bestritt ansvar för brott och hörd över åtalet berättat: Han är ledamot i regionfullmäktige. På mötet diskuterades årsredovisningen och han gjorde ett inlägg när det övergripande ämnet arbetslösheten i Sörmland, vilken var växande, berördes. Han brukar skriva manus inför mötena så att han kan hålla talartiden på tre minuter. När han gjorde sitt inlägg följde han manuset ordagrant. Han blev avbruten när han sagt “Under året har Migrationsverket i sin brist på vishet placerat ett antal sydsudanesiska kvotflyktingar i Sörmland. Det hör till saken att befolkningen där är bland de folkslag som har lägst intelligens i hela världen, vilket är väl belagt i forskning”. Enligt honom hade detta betydelse för arbetslösheten och hur detta påverkar regionen framöver. När en årsredovisning behandlas bör den inte bara “prickas av” utan man bör lära sig av den inför framtiden. Forskare, såsom Richard Lynn och Tatu Vanhanen i boken “IQ and the Wealth of Nations”, har gjort studier som stödjer hans påstående. För honom är intelligens och IQ synonyma begrepp. Han borde ha använt begreppet HDI (Human Development Index) istället. Detta är ett begrepp som FN använder och som mäter välståndet i olika länder utifrån olika faktorer. Han har största sympati med Sydsudan och anser att landet behöver stöd. De har haft ett svårt läge. Det är inte klokt att flytta dessa människor till Sverige eftersom de har svårt att få ett arbete här. Udden i det han sade var inte riktad mot sydsudaneser utan mot svenska politiker.

T.B. har vittnat på åklagarens begäran: Han är ordförande i regionalfullmäktige sedan hösten 2018. Fullmäktige hade vid den berörda tidpunkten 42 ledamöter. Därutöver närvarade fyra-sex tjänstepersoner. Ämnet på mötet var årsredovisningen för föregående år. De gick igenom verksamhetsberättelsen och ekonomin samt diskuterade hur saker hade fallit ut. Diskussionen var såväl bakåtblickande som framåtsyftande. Det beslut som skulle fattas var huruvida årsredovisningen skulle godkännas. Den som ville göra inlägg fick begära ordet och hade sedan tre minuter på sig. Mikrofon och högtalare användes. Anslaget i B.M:s inlägg var att invandring inte är bra och att det blir en belastning. Han gjorde ett uttalande om att sydsudaneser har lägst IQ i hela världen i kontexten att de därför inte har så mycket att bidra med. I polisförhör sade han att B.M. sade att intelligensnivån är sämst hos sydsudaneser som har lägst IQ. Idag minns han att termen “IQ” användes. När B.M. gjort uttalandet gick han fram till denne och avbröt anförandet. Han påtalade för B.M. att uttalandet var olämpligt. Sedan fick B.M. fortsätta sitt anförande enligt sitt manus.

– – –

Tingsrätten gör följande bedömning.

Det saknas skäl att ifrågasätta B.M:s uppgift om att han följde sitt manus vid tillfället i fråga. Tingsrätten utgår därför ifrån att hans inlägg hade den lydelse som framgår ovan. Det är vidare klarlagt att hans inlägg spreds på sådant sätt som avses i den tillämpliga straffbestämmelsen. Att säga att en viss folkgrupp är bland de folkslag som har lägst intelligens i världen får objektivt sett anses nedsättande och som ett sätt att uttrycka missaktning. Frågan är då om B.M:s inlägg var en sakligt motiverad kritik, om det omfattas av yttrandefriheten samt om B.M. hade uppsåt till att kränka folkgruppen.

Av B.M:s manus framgår att uttalandet gjordes när han avsåg att diskutera arbetslösheten, vilken angavs vara högre i Sörmland än i riket i övrigt. Att göra kopplingar mellan flyktinginvandring och arbetslöshet kan utgöra en del av en saklig politisk debatt samt omfattas av yttrandefriheten. I uttalandet pekar B.M. emellertid ut en specifik folkgrupp och det är svårt att tolka uttalandet på annat sätt än att den utpekade folkgruppen skulle vara mindre värd än andra folkgrupper. Att säga så utgör enligt tingsrättens mening hets mot folkgrupp. Även om B.M:s övergripande syfte var att peka på faktorer som kunde påverka arbetslösheten så använde han de ovan nämnda kvotflyktingarna som exempel och uttalade sig nedsättande om dem. Han får därför anses ha haft uppsåt till den åtalade gärningen. Sammantaget så är åtalet styrkt.

Påföljd

B.M. förekommer inte i belastningsregistret och han lever ordnat. Påföljden kan bestämmas till villkorlig dom. Den ska enligt huvudregeln förenas med böter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde B.M. för hets mot folkgrupp till villkorlig dom i förening med 40 dagsböter.

Svea hovrätt

B.M. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar för hets mot folkgrupp.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (f.d. hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsrådet ­Henrik Matz, referent, och tf. hovrättsassessorn Axel Johnsson) anförde i dom den 16 mars 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten.

Även med beaktande av vad som föreskrivs om yttrandefrihet i den s.k. Europakonventionen (EKMR) kommer hovrätten inte till någon annan slutsats i fråga om skuld än tingsrätten har gjort. Hovrätten ansluter sig vidare till tingsrättens påföljdsbestämning. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

B.M. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna honom från åtalet för hets mot folkgrupp.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotte Hellner Kirstein, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Punkterna 1-15 motsvarar i huvudsak punkterna 1-13 i HD:s domskäl.

Yttrandefriheten enligt Europakonventionen

Allmänt

16. Enligt artikel 10 i Europakonventionen har var och en rätt till yttrandefrihet. Den innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser (p. 1). Eftersom dess utövande medför ansvar och skyldigheter får yttrandefriheten underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn bl.a. till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter (p. 2).

17. I sin praxis har Europadomstolen ofta lyft fram yttrandefrihetens grundläggande betydelse i ett demokratiskt samhälle. Den omfattar inte bara yttranden som mottas positivt och kan anses oförargliga utan även sådana som kränker, chockerar eller stör staten eller någon del av befolkning. Möjligheterna till begränsning av yttrandefriheten ska därför tolkas restriktivt och behovet redovisas på ett övertygande sätt. (Se t.ex. Handyside v. the United Kingdom, 7 December 1976, § 49, Series A no. 24, Perniçek v. Switzerland [GC], no. 27510/08, § 196 f., ECHR 2015 (extracts) och Vejdeland and Others v. Sweden, no. 1813/07, § 53, 9 February 2012.)

18. Samtidigt har återkommande framhållits att tolerans och respekt för människors lika värde är grundläggande för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Av det följer att det kan vara nödvändigt att förhindra eller bestraffa yttranden som direkt eller indirekt förespråkar, uppmuntrar, främjar eller rättfärdigar hat grundat på intolerans. Fråga är då om s.k. hate speech. En uppmuntran till hat behöver inte avse våldsanvändning eller annat straffbart agerande. Även angrepp som innebär att specifika grupper i samhället förolämpas, förlöjligas eller förtalas kan ge staten tillräckliga skäl att ingripa mot rasistiska och andra diskriminerande yttranden framför värnandet av yttrandefriheten, när den utövas på ett oansvarigt sätt. Europadomstolen har i ett stort antal fall tagit ställning till om yttranden varit av aktuellt slag och anvisat att slutsatsen ska grundas på en helhetsbedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. (Se t.ex. Perniçek § 204 f. och Dmitriyevsky v. Russia, no. 42168/06, § 99 f., 3 October 2017, med hänvisningar. Se även Vejdeland § 55.)

19. Prövningen av om en begränsning av yttrandefriheten är godtagbar förutsätter en proportionalitetsbedömning i förhållande till det ändamål som begränsningen är avsedd att tillgodose. Av betydelse är omständigheter som yttrandets innehåll, form och syfte, i vilken egenskap någon sprider det, till vem eller vilka det riktar sig, i vilket sammanhang det lagts fram och hur det framförts och mottagits. (Se t.ex. Vejdeland § 52.)

Yttrandefrihet i politiska sammanhang

20. Skyddet för yttrandefriheten i politiska sammanhang är som utgångspunkt särskilt starkt enligt Europakonventionen. Att politiker kan uttala sig fritt i debatter och frågor av allmänt intresse anses grundläggande i en demokrati. Det ligger i sakens natur att uttalanden i politiska sammanhang kan vara polemiska och provokativa till sin karaktär, och får så vara även när uttryck ges för tankar och åsikter som kan upplevas som stötande av andra. Det gäller speciellt för folkvalda representanter i nationella och regionala parlament. I sådana sammanhang krävs därför mycket starka skäl för att inskränkningar i yttrandefriheten ska vara acceptabla. Dock har även parlamentsledamöter ansvar och skyldigheter enligt artikel 10 att se till att deras yttranden inte står i strid med demokratiska värderingar. Däri ligger att avstå från uttryck som innebär uppmaning till våld eller utgör hate speech. De bör även så långt möjligt undvika uttalanden som är omotiverat kränkande för t.ex. vissa grupper. (Se t.ex. Karácsony and Others v. Hungary [GC], nos. 42461/13 and 44357/13, § 137 f., 17 May 2016 och Selahattin Demirtas‚ v. Turkey (No. 2) [GC], no. 14305/17, § 242 f., 22 December 2020, med hänvisningar. Se även Féret v. Belgium, no. 15615/07, §§ 63 och 75 f., 16 July 2009, Pastörs v. Germany, no. 55225/14, §§ 38 och 47, 3 October 2009 och Kubaszewski v. Poland, no. 571/04, § 43, 2 February 2010.)

Bedömningen i detta fall

21. I målet står klart att B.M:s uttalande fått en sådan spridning som förutsätts för straffansvar för hets mot folkgrupp och att han uttryckt sig på det sätt som framgår i punkten 2 ovan. Frågan är då om han därmed har gett uttryck för missaktning i den mening som avse med straffbestämmelsen.

22. Uttalandet framstår till sitt innehåll som nedsättande för den omnämnda gruppen. Det innebar ett kategoriskt utpekande av en hel folkgrupp och förmedlade ett budskap om den som lägre stående och mindre värd. Av vittnesmål framgår att det upprörde flera deltagare vid fullmäktigemötet och föranledde ordföranden att avbryta B.M. Det visar att mottagare uppfattade uttalandet som klart negativt.

23. Uttalandet gjordes i samband med en diskussion om regionens årsredovisning med en koppling till arbetslösheten, som ska ha varit större där än i riket i övrigt. B.M. har anfört att hans syfte var att ge sin syn på hur regionens pengar skulle användas och hur personer från Sydsudan kunde hjälpas på bästa sätt. Enligt honom hade påståendet stöd i forskning och kopplingen till den pågående debatten hade blivit tydlig om han hade fått fullfölja sitt inlägg.

24. Som utgångspunkt är tillåtet att diskutera följderna av invandring och redovisa slutsatser av forskning också om resultatet skulle vara kontroversiellt och kunna uppfattas som kritik av vissa grupper. Men även om B.M:s övergripande syfte var att peka på faktorer som kunde påverka arbetslösheten i regionen använde han gruppen i fråga som exempel på ett sätt som var omotiverat nedvärderande för dem. Han hade kunnat välja att formulera sig annorlunda och ändå få fram det han ville säga med sitt inlägg. Uttalandet kan inte anses rymmas inom gränserna för saklig kritik så att straffansvar för hets mot folkgrupp av det skälet inte kan komma i fråga.

25. Med hänsyn till det hittills anförda står vid en helhetsbedömning klart att uttalandet i fråga gav uttryck för missaktning av en skyddad grupp. B.M. får anses ha haft uppsåt till den åtalade gärningen. Därmed föreligger i och för sig förutsättningar att döma honom till ansvar enligt 16 kap. 8 § BrB.

26. Nästa fråga är om hänsynen till yttrandefrihetsintresset medför att bestämmelsen bör tolkas och tillämpas mer restriktivt än vad som framgår av lagtexten och dess förarbeten (jfr “Predikan i Borgholm” och “Flygbladen på skolan”). B.M. har i det avseendet främst åberopat artikel 10 i Europakonventionen. En fällande dom i målet skulle tveklöst utgöra en inskränkning av hans yttrandefrihet enligt denna. Europadomstolen har tidigare ansett att en begränsning av det slaget har stöd i lag och tjänar det legitima syftet att skydda annans goda namn och rykte eller rättigheter (se Vejdeland § 47 f.). Det återstår då att ta ställning till om inskränkningen kan anses “nödvändig i ett demokratiskt samhälle”.

27. Särskilt att beakta vid den bedömningen är att B.M. alltså uttalade sig som folkvald ledamot i en politisk församling under en pågående debatt. Därmed omfattades han i princip av det särskilt starka skydd för yttrandefriheten som gäller för parlamentsledamöter enligt Europadomstolens praxis (jfr p. 20 ovan och Jerusalem v. Austria, no. 26958/95, § 40, ECHR 2001-II).

28. Det står klart att enbart innehållet i B.M:s uttalande inte var sådant att det kan anses ha varit fråga om hate speech. De kringliggande omständigheterna gör inte heller att det kan anses ha rört sig om ett yttrande av det mer allvarliga slag som avsetts med begreppet. Vad han sade var visserligen nedsättande för gruppen i fråga och klart osakligt. Han kunde ha valt att uttrycka sig på ett annat sätt i anförandet som var förberett i förväg. Samtidigt ingick uttalandet i ett resonemang som kopplade till ämnet som var föremål för diskussion vid fullmäktigemötet. Det hade gott kunnat bemötas och tillrättaläggas inom ramen för den pågående debatten av övriga deltagare. Till detta kommer att mottagarna i det här fallet var andra politiker. Detta till skillnad från exempelvis “Flygbladen på skolan” där meddelandet i fråga riktades till unga personer som befann sig i en miljö som borde varit skyddad från politiska budskap och aktioner (jfr Vejdeland § 56 f.).

29. Sammantaget är bedömningen att omständigheterna i målet inte är sådana att det föreligger de mycket starka skäl som krävs för att en inskränkning av B.M:s yttrandefrihet ska vara proportionerlig och “nödvändig i ett demokratiskt samhälle”. En konventionsenlig tillämpning tillåter således inte att han döms till ansvar enligt 16 kap. 8 § BrB. I och med detta behöver inte någon prövning göras enligt regeringsformen.

30. B.M. ska därmed, med ändring av hovrättens dom, frikännas från åtalet för hets mot folkgrupp. – – -.

DOMSLUT

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Anders Eka, Stefan Johansson, Petter Asp, Cecilia Renfors, referent, och Christine Lager) meddelade den 31 mars 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. B.M. åtalades för hets mot folkgrupp med anledning av ett uttalande han som ledamot av regionfullmäktige i Region Sörmland gjorde under ett sammanträde. Uttalandet gjordes under ett anförande i samband med att årsredovisningen för 2020 diskuterades. Han berörde arbetslösheten i regionen, vilken enligt B.M. påverkades av det mottagande av kvotflyktingar från Sydsudan som Migrationsverket hade beslutat om. Fullmäktiges ordförande avbröt B.M. under anförandet.

2. Åtalet hade följande gärningsbeskrivning.

B.M. har uttryckt missaktning om folkgruppen sydsudaneser med syftning på nationellt ursprung genom att uppge att personer från nämnda nation har lägst intelligenskvot och sämst IQ eller liknande uttryck. Uttalandet spreds i samband med ett anförande på Region Sörmlands fullmäktige inför omkring 50 personer. Det hände den 27 april 2021 i anslutning till Olof Palmes väg, Nyköpings kommun. B.M. begick gärningen med uppsåt.

3. B.M. bestred ansvar för brott. Hans syfte var inte att kränka eller nedvärdera personer från Sydsudan. Anförandet följde ett manus och det han sade innan han blev avbruten var att “Migrationsverket i sin brist på vishet placerat ett antal sydsudanesiska kvotflyktingar i Sörmland. Det hör till saken att befolkningen där är bland de folkslag som har lägst intelligens i hela världen vilket är väl belagt i forskning.” Han hade planerat att fortsätta med att säga att Sydsudan enligt FN har ett mycket lågt “Human Development Index” med en låg utbildningsnivå och omfattande analfabetism och att landet bör ges stöd i närområdet. Han fick dock inte fortsätta. Syftet hade blivit tydligare om han hade fått fullfölja sitt anförande.

4. Tingsrätten ansåg att B.M:s uttalande svårligen kunde tolkas på annat sätt än att den utpekade folkgruppen var mindre värd än andra folkgrupper och dömde B.M. för hets mot folkgrupp till villkorlig dom och 40 dagsböter. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

Vad målet rör

5. Målet rör förutsättningarna för straffrättsligt ansvar för hets mot folkgrupp avseende ett uttalande som en ledamot i en politisk församling har gjort under ett sammanträde.

Hets mot folkgrupp

Allmänt om straffansvaret för hets mot folkgrupp

6. Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter (se 16 kap. 8 § BrB).

7. Brottsbeskrivningen har tre led. Straffansvar förutsätter att ett uttalande eller annat meddelande har spridits, vilket innebär att det ska ha överförts till personer utanför den helt privata sfären. Meddelandet ska ha bestått i hot eller uttryck för missaktning. Straffansvaret förutsätter vidare att meddelandet har avsett en folkgrupp eller en annan sådan grupp och anspelat på något förhållande som anges i bestämmelsen, exempelvis ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung.

Begreppet missaktning

8. Med missaktning avses förtal och smädelser liksom andra kränkande omdömen, såsom uttalanden och andra meddelanden som är nedsättande eller förnedrande för en viss folkgrupp. Meddelandet ska bedömas med utgångspunkt i det budskap det förmedlar snarare än genom en textkritisk granskning av de exakta ordalagen. Det ska göras en objektiv bedömning av hur meddelandet framstår. Hur en mottagare haft anledning att uppfatta innehållet är centralt för prövningen. Det sagda utesluter inte att det närmare innehållet i ett uttalande har betydelse, t.ex. att det innefattar ett omotiverat och påtagligt kränkande ordval. (Jfr “Kommentaren i Facebookgruppen” NJA 2020 s. 1083 p. 5 och 6 med hänvisningar.)

9. Inte varje yttrande som innehåller negativa omdömen om en viss grupp är straffbelagt. Vid prövningen av om en gärning är straffbar som hets mot folkgrupp måste uttalandet alltid bedömas i sitt sammanhang. Motiven för gärningen, dvs. syftet med ett uttalande, måste också beaktas. (Jfr “Predikan i Borgholm” NJA 2005 s. 805.)

10. Uttalanden som kan ses som saklig kritik faller utanför det straffbara området för hets mot folkgrupp. Enligt förarbetena kan straffansvar endast komma i fråga om det står fullt klart att gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion om gruppen i fråga har överskridits. Kriminaliseringen ska inte utgöra ett hinder mot opinionsfriheten eller ett hot mot den fria åsiktsbildningen och påståenden som bäst bemöts eller tillrättaläggs genom en fri och öppen debatt bör inte omfattas. Visserligen angavs också att hänsynen till opinionsfriheten eller kritikrätten inte bör kunna åberopas till skydd för uttalanden som uttrycker missaktning för en grupp på grund av att gruppen t.ex. är av en viss nationalitet och av denna anledning skulle vara mindre värd. Samtidigt framhölls att det måste tolereras att det ibland ges uttryck för åsikter som inte överensstämmer med i samhället allmänt accepterade värderingar. (Jfr prop. 1970:87 s. 61 och 130, prop. 2001/02:59 s. 35 f. samt KU 1981/82:24 s. 5.)

11. Eftersom bestämmelsen innebär en begränsning av yttrandefriheten ska den tolkas restriktivt. Vid tolkningen ska hänsyn tas till grundläggande fri- och rättigheter enligt regeringsformen och till de krav som följer av Europakonventionen.

Skyddet för yttrandefriheten i regeringsformen och Europakonventionen

12. Skyddet för grundläggande fri- och rättigheter regleras i 2 kap. RF. Där anges att var och en gentemot det allmänna är tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor (se 2 kap. 1 §).

13. En begränsning av yttrandefriheten får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Vid bedömningen av vilka begränsningar som får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i bl.a. politiska angelägenheter. (Jfr 2 kap. 20, 21 och 23 §§ RF.)

14. Enligt artikel 10 i Europakonventionen har var och en rätt till yttrandefrihet, vilket innefattar frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Yttrandefriheten får underkastas sådana inskränkningar som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn bl.a. till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter.

15. Europadomstolen har återkommande uttalat att konventionsskyddet för yttrandefriheten i politiska sammanhang är särskilt starkt. Att politiker kan uttala sig fritt i debatter och frågor av allmänt intresse anses grundläggande i en demokrati. Det gäller speciellt för folkvalda representanter i nationella och regionala parlament. I sådana sammanhang krävs därför mycket starka skäl för att inskränkningar i yttrandefriheten ska vara acceptabla. Det betyder att det endast finns ett litet utrymme för inskränkning av yttrandefriheten i dessa sammanhang. (Jfr t.ex. Karácsony and Others v. Hungary [GC], nos. 42461/13 and 44357/13, § 137 f., 17 maj 2016 och Perniçek v. Switzerland [GC], no. 27510/08, § 197, ECHR 2015, extracts.)

Det straffbara området i politiska sammanhang

16. Redan av förarbetena till bestämmelsen om hets mot folkgrupp framgår det tydligt att betydelsen av en fri och öppen debatt ska väga tungt vid bedömningen av om ett visst uttalande faller inom det straffbara området, dvs. om det ska anses som ett uttryck för missaktning i bestämmelsens mening. Vikten av yttrandefrihet understryks av det särskilda skydd som följer av regeringsformen och den praxis som har utbildats beträffande artikel 10 i Europakonventionen. Det sagda ska beaktas vid bestämmelsens tolkning (se p. 11).

17. Det finns mot denna bakgrund endast ett litet utrymme för att anse att uttalanden som görs inom ramen för en debatt i en politisk församling är straffbara. Det bör närmast komma i fråga vid uttalanden med ett särskilt kränkande innehåll och som tydligt går utöver vad som är acceptabelt vid politiska diskussioner.

Bedömningen i detta fall

18. Det är inte utrett att B.M. har uttryckt sig på något annat sätt än vad han själv har uppgett (se p. 3). Uttalandet har fått en sådan spridning som förutsätts för straffansvar för hets mot folkgrupp.

19. Uttalandet innebar ett kategoriskt utpekande av en hel folkgrupp och förmedlade ett budskap om att de som tillhör gruppen är mindre intelligenta än andra. Det måste anses som klart nedsättande för den utpekade gruppen.

20. Vid bedömningen av om uttalandet har utgjort ett uttryck för missaktning som ska medföra straffansvar måste dock hänsyn tas till sammanhanget. B.M. gjorde uttalandet som ledamot i regionfullmäktige i samband med att diskussionen hade det övergripande ämnet arbetslöshet. Han har uppgett att han ville ge uttryck för att personer från Sydsudan har svårt att få arbete i Sverige och att de bättre kan hjälpas på andra sätt än genom att de kommer hit. Vidare har han uppgett att han med uttrycket “intelligens” avsåg begreppet “Human Development Index”, vilket FN använder för att mäta välstånd utifrån olika faktorer. Att detta var B.M:s avsikt får stöd av det manus som han har gett in i målet.

21. Mot denna bakgrund har uttalandet – trots att det var nedsättande för den utpekade gruppen – inte gått utöver vad som måste godtas inom ramen för en debatt i en politisk församling.

22. Hovrättens dom ska därmed ändras och B.M. frikännas från åtalet för hets mot folkgrupp. – – -.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens dom och frikänner B.M. från åtalet för hets mot folkgrupp – – -.