Referat

Lunds tingsrätt

B:s Skogsservice Kommanditbolag försattes i konkurs av Lunds tingsrätt den 9 mars 2021. Till konkursförvaltare förordnades advokaten D.N. Sedan konkursbolagets ställföreträdare avlagt bouppteckningsed inkom förvaltaren med sluthandlingar samt begäran om att konkursen skulle skrivas av.

Förvaltaren yrkade ersättning med 43 750 kr, varav 8 750 kr avsåg mervärdesskatt.

Tillsynsmyndigheten hade inte någon erinran mot att konkursen skrevs av men tillstyrkte endast att förvaltaren skulle tillerkännas ersättning med 31 250 kr, varav 6 250 kr avsåg mervärdesskatt. Som skäl för sin inställning anförde tillsynsmyndigheten i huvudsak följande. Boet saknar tillgångar och skulderna utgörs av skatteskulder. Skatteverket är den enda borgenären i konkursen. Det arbete som förvaltaren beskrivit innefattar bland annat åtgärder i syfte att minska skatteskulden genom att rätta skönstaxering. Även om det kan finnas anledning att utföra denna typ av åtgärder i vissa konkurser kan det i nu aktuell konkurs inte ha utförts i Skatteverkets intresse eftersom åtgärderna inte varit borgenären till nytta. Någon skyldighet för konkursförvaltaren att tillse att skönstaxering rättas kan inte anses föreligga annat än om det är till gagn för borgenärerna, vilket inte varit fallet eftersom Skatteverket är den enda borgenären i konkursen. Det kan därmed ifrågasättas om åtgärderna krävts. Vid arvodesbedömningen bör vidare beaktas att förvaltarberättelsen ingavs i september 2021. Några utestående åtgärder med anledning av berättelsen fanns inte och konkursen borde kunnat avslutas i samband därmed.

Förvaltaren anförde i huvudsak följande. Åtgärderna beträffande skattedeklarationerna har varit påkallade. En konkursförvaltare är skyldig att driva in fordringar eller andra till konkursgäldenären hörande medel. I konkursen stod det klart att den påförda skatten var för hög på grund av skönstaxeringar. Det fanns således en latent fordran på återbetalning av skatt vilken inbringats till konkursboet. Alla fordringar i en konkurs ska drivas in, även om det är mot sökanden. Någon skillnad mellan Skatteverket och andra borgenärer bör inte göras. Beträffande konkursens avslutande framgår av halvårsberättelsen per den 30 september 2021 att Skatteverket tillskrivits om utbetalning av tillgodohavandet på skattekontot. Påminnelser skickades. Medlen inkom till konkursboets klientmedelskonto den 21 februari 2022 och konkursen kunde först då avslutas.

Tingsrätten (rådmannen Susanna Pålsson Helander) anförde i beslut den 25 maj 2022 följande.

BESLUT

1. Tingsrätten avskriver konkursen enligt 10 kap. 1 § konkurslagen.

2. Tingsrätten bestämmer förvaltarens arvode till 31 250 kr, varav 6 250 kr avser mervärdesskatt.

Skäl för beslutet under punkten 1

Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boet ådragit sig, ska rätten enligt 10 kap. 1 § konkurslagen skriva av konkursen. Med hänsyn till det som redogjorts för ovan ska konkursen skrivas av.

Skäl för beslutet under punkten 2

En konkursförvaltares arvode får enligt 14 kap. 4 § andra stycket konkurs­lagen inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet varmed det utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. I denna allmänna skälighetsbedömning ligger att förvaltaren ska ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt att åtgärder som inte främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet i princip inte ska ersättas (se 7 kap. 8 § konkurslagen och NJA 2015 s. 132). Det är konkursförvaltaren som har bevisbördan för att begärt arvode är skäligt (se NJA 2014 s. 798).

Tingsrätten har, vid bedömningen av skäligheten av yrkat arvode, att utgå från utformningen av förvaltarens arvodesframställning med tillhörande arbetsredogörelse. Utöver förvaltarens arvodesframställning kan tillsynsmyndighetens yttrande i anledning av arvodesframställningen ge underlag för tingsrättens bedömning. I förarbetena till konkurslagen 
(se prop. 1986/87:90 s. 158) påpekas att tillsynsmyndighetens yttranden – 
mot bakgrund av att tillsynsmyndigheten har stor kunskap om varje enskild konkurs och generellt bred kunskap om de olika problem som kan förekomma vid arvodesprövningar – normalt bör tillmätas stor betydelse vid rättens prövning av ett arvodesanspråk. Samtidigt måste det vid bedömande vad som utgör ett skäligt arvode betonas att till konkursförvaltare endast utses de som fyller mycket högt ställda krav på kunskap och erfarenhet. Förvaltarna har därmed också i det stora flertalet fall goda insikter i vilka arbetsmoment och vilken tidsåtgång som krävs för att uppnå ett med hänsyn till omständigheterna bra resultat. Förutom den tid som förvaltaren har lagt ned på uppdraget måste nämligen även det nedlagda arbetets kvalitet, dvs. hur omsorgsfullt och skickligt det har utförts, tillmätas betydelse. I den delen bör de resultat som förvaltaren uppnått kunna beaktas.

Tingsrätten gör följande bedömning. Anledning saknas att ifrågasätta att förvaltaren lagt ned arbete i den omfattning han påstått. Tingsrätten delar dock tillsynsmyndighetens uppfattning att någon skyldighet för konkursförvaltaren att tillse att skönstaxering rättas för att på så vis minska en skatteskuld inte kan anses föreligga annat än om det är till gagn för borgenärerna. Så har inte varit fallet eftersom Skatteverket är den enda borgenären i konkursen. Mot bakgrund därav finner tingsrätten, i likhet med tillsynsmyndigheten, att en ersättning om 31 250 kr utgör skäligt arvode.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

D.N. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle tillerkänna honom begärd ersättning.

Hovrätten (hovrättslagmannen Bob Nilsson Hjorth, hovrättsrådet Elisabet Rune och tf. hovrättsassessorn Oskar Ottosson, referent) anförde i beslut den 13 september 2022 följande.

Skäl för beslutet

D.N. och tillsynsmyndigheten har i hovrätten vidareutvecklat sin respektive syn på vad som utgör skälig ersättning.

På av tingsrätten angivna skäl har det inte funnits skäl för konkursförvaltaren att rätta skönstaxeringen. Vidare har konkursboets omfattning varit ytterst begränsad, och konkursen hade, i enlighet med vad tillsynsmyndigheten utvecklat, kunnat avslutas tidigare än som skett. Med detta tillägg anser även hovrätten att den ersättning som D.N. tillerkänts är skälig.

Beslut

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

D.N. överklagade och yrkade att HD skulle fastställa hans konkursförvaltararvode till 43 750 kr inklusive mervärdesskatt.

Tillsynsmyndigheten motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Oscar Lindberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1. I mars 2021 försattes B:s Skogsservice Kommanditbolag i konkurs på ansökan av Skatteverket. D.N. utsågs till konkursförvaltare. Konkursgäldenären hade inga tillgångar. Den enda borgenären i konkursen var Skatteverket som hade en fordran på cirka 93 000 kr. Huvuddelen av skulden till Skatteverket berodde på att konkursgäldenären inte fullgjort sin deklarationsskyldighet och därför bl.a. blivit föremål för skönsbeskattning.

2. Omkring ett år senare begärde D.N. att tingsrätten skulle avskriva konkursen enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:672). Han yrkade arvode med sammanlagt 35 000 kr exklusive mervärdesskatt.

3. Under en särskild rubrik i arbetsredogörelsen angavs att konkursförvaltningen hjälpt konkursgäldenärens ställföreträdare att rätta till bolagets redovisning av skatter och avgifter till Skatteverket. Begäran om utbetalning av överskott på skattekontot hade upprättats och tillställts Skatteverket och ett belopp om 27 502 kr hade influtit till konkursboets konto. För detta arbete begärde D.N. 5 000 kr exklusive mervärdesskatt.

4. Tillsynsmyndigheten tillstyrkte ett arvode med 25 000 kr exklusive mervärdesskatt.

5. Tingsrätten och hovrätten fann att skälig ersättning uppgick till det belopp som tillsynsmyndigheten tillstyrkt och ansåg att det inte funnits skäl för D.N. att rätta skönsbeskattningen. Hovrätten framhöll även att konkursboets omfattning varit ytterst begränsad och att konkursen hade kunnat avslutas tidigare än som skett.

Frågan i målet

6. Den huvudsakliga frågan i målet är om konkursförvaltaren har rätt till ersättning för det arbete som han utfört avseende konkursgäldenärens beskattning.

Arvode till förvaltare

7. Enligt 14 kap. 4 § andra stycket konkurslagen får arvodet till förvaltaren inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. Det är förvaltaren som ska visa att det begärda arvodet är skäligt (se NJA 2014 s. 798 p. 12).

8. Om förvaltaren har brustit i omsorg påverkar detta arvodet i sänkande riktning. Är bristen hänförlig till en viss förvaltningsåtgärd påverkas ersättningen för den åtgärden, medan arvodet för övriga åtgärder inte berörs. (Se NJA 2014 s. 798 p. 13 och NJA 2016 s. 1186 p. 8.)

En förmånlig avveckling av boet

9. Det övergripande åliggandet för förvaltaren är att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa och vidta alla åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet (se 7 kap. 8 § första stycket konkurs­lagen, se också 1 kap. 1 § första meningen konkurslagen). Åtgärder som inte främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet ska i princip inte ersättas (se NJA 2015 s. 132 p. 13, jfr NJA 1992 s. 548).

10. Att åtgärderna ska främja en förmånlig avveckling av boet innebär att de ska syfta till att maximera borgenärernas utdelning i konkursen (jfr t.ex. prop. 2004/05:35 s. 23, Mikael Mellqvist och Lars Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, 13 uppl. 2022, s. 28 och 29 samt Marek Keller, Konkurs och process, 2020, s. 76).

11. Förvaltaren ska alltså som utgångspunkt inte beakta några andra intressen, varken allmänna eller enskilda, än borgenärernas intresse av utdelning samtidigt som förvaltaren ska verka för att konkursen avslutas så snart det är möjligt. För att förvaltaren ska kunna ta hänsyn till andra intressen bör krävas stöd i författning (jfr NJA 2015 s. 132 p. 13). Åtgärder som är nödvändiga för att förvaltaren ska kunna fullgöra en uppgift som följer av konkurslagen, t.ex. att upprätta en bouppteckning, eller av annan författning måste förvaltaren förstås kunna vidta även om de i realiteten kan försämra borgenärernas utfall genom ökade konkurskostnader.

Bedömningen i detta fall

12. D.N. har begärt ersättning med 5 000 kr exklusive mervärdesskatt för det arbete han utfört avseende konkursgäldenärens beskattning.

13. Syftet med arbetet har varit att öka boets tillgångar, men inte att Skatteverket, den enda borgenären, skulle få utdelning i konkursen. På grund av arbetet fördröjdes dessutom konkursens avslutande. Arbetet har därmed inte främjat en förmånlig och snabb avveckling av konkursboet och ska därför som utgångspunkt inte ersättas. (Se p. 9 och 10.)

14. Arbetet har inte varit nödvändigt för att fullgöra någon skyldighet i konkurslagen eller annan författning. Förvisso kan arbetet sägas ha ett värde utifrån Skatteverkets intresse och det allmänna intresset av en korrekt beskattning. Arbetet medförde också att konkurskostnaderna till en större del kunde betalas med boets medel, vilket minskade statens kostnader för konkursen (jfr 14 kap. 2 § första stycket konkurslagen). Därmed var arbetet också förenligt med intresset av att begränsa statens kostnader för konkursen. Någon bestämmelse om att förvaltaren får ta hänsyn till dessa intressen finns emellertid inte. (Se p. 11.)

15. Mot den bakgrunden ska D.N:s arbete med konkursgäldenärens beskattning inte ersättas.

16. Det förefaller enbart vara D.N:s arbete med beskattningen som fördröjde konkursens avslut. Som framgått ska han inte få detta arbete ersatt. Fördröjningen bör inte påverka arvodet för någon annan del av konkursförvaltningen (jfr p. 8). Boets begränsade omfattning bör dock, som hovrätten funnit, medföra att D.N:s arvode bestäms till ett lägre belopp än det han begärt. Det saknas skäl för att bestämma arvodet till ett annat belopp än det som tingsrätten och hovrätten kommit fram till. D.N:s överklagande ska alltså avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Stefan Johansson, Petter Asp och Margareta Brattström, referent) meddelade den 12 december 2023 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1. Efter ansökan av Skatteverket försattes [B:s] Skogsservice Kommanditbolag i konkurs den 9 mars 2021. Skulden till Skatteverket berodde på att bolaget inte fullgjort sin deklarationsskyldighet de senaste åren och därför bl.a. blivit såväl föremål för skönsbeskattning som påförd förseningsavgifter och skattetillägg. Bolagets ställföreträdare medgav att bolaget var på obestånd, och angav att han trott att bolaget var avslutat när han lämnade Sverige 2018. Till konkursförvaltare utsågs advokat D.N.

2. I början av maj 2021 hölls edgångssammanträde. Enligt konkursbouppteckningen saknade konkursboet tillgångar och Skatteverket var den enda borgenären, med en fordran på cirka 93 000 kr.

3. Motsvarande uppgifter angående tillgångar och skulder angavs i konkursförvaltarberättelsen, upprättad i september 2021. Där angavs även att verksamheten i konkursbolaget hade upphört 2018 i samband med att ställföreträdaren flyttade från Sverige. Förvaltarberättelsen innehöll också en uppgift om att konkursförvaltaren hade hjälpt konkursgäldenärens ställföreträdare att rätta till bolagets redovisning av skatter och avgifter till Skatteverket med följd att det uppkom ett överskott på skattekontot om 27 502 kr.

4. I oktober 2021 angav konkursförvaltaren i halvårsberättelsen att han bett om utbetalning från konkursgäldenärens skattekonto och att han avvaktade utbetalningen.

5. Omkring ett år efter konkursbeslutet begärde konkursförvaltaren att tingsrätten skulle avskriva konkursen enligt 10 kap. 1 § konkurslagen. Han yrkade arvode med sammanlagt 35 000 kr exklusive mervärdesskatt. Av arvodet avsåg 5 000 kr arbete med bolagets skattedeklarationer och 2 000 kr upprättande av halvårsberättelse.

6. Tillsynsmyndigheten tillstyrkte ett arvode med 25 000 kr exklusive mervärdesskatt.

7. Tingsrätten och hovrätten fann att skälig ersättning uppgick till det belopp som tillsynsmyndigheten tillstyrkt och ansåg att det inte funnits skäl för D.N. att åtgärda skönsbeskattningen. Hovrätten framhöll också att konkursboets omfattning varit ytterst begränsad och att konkursen hade kunnat avslutas tidigare än som skett.

Vad målet gäller

8. Den huvudsakliga frågan är om konkursförvaltaren har rätt till ersättning för det arbete som han har utfört avseende konkursgäldenärens beskattning.

Arvode till konkursförvaltare

9. Arvodet till förvaltaren får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget (se 14 kap. 4 § andra stycket konkurslagen). Det är förvaltaren som ska visa att det begärda arvodet är skäligt.

Uppdraget som konkursförvaltare

10. Konkursförvaltaren har att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet (se 7 kap. 8 § första stycket konkurslagen). Åtgärder som inte ligger i linje med detta övergripande syfte ska i princip inte ersättas (se ”Konkursboets fastighet” NJA 2015 s. 132 p. 13 och även t.ex. ”Konkursförvaltaren som brottmålsvittne” NJA 1992 s. 548, jfr även Eugène Palmér och Peter Savin, Konkurslagen, En kommentar, suppl. 52, juni 2023, s. 14:22 d).

11. Att konkursförvaltarens åtgärder ska främja en förmånlig avveckling av boet innebär att de ska syfta till att ge borgenärerna så stor utdelning som möjligt, bl.a. genom att begränsa konkurskostnaderna (jfr t.ex. prop. 2004/05:35 s. 23, prop. 2020/21:148 s. 35 samt Mikael Mellqvist och Lars Welamson, Konkurs och annan insolvensrätt, 13 uppl. 2022, s. 28 f.).

12. I samband med omhändertagandet av boet har konkursförvaltaren att så snart som möjligt bilda sig en uppfattning om hur en förmånlig och snabb avveckling av konkursen kan uppnås och ska därefter agera för att uppnå ett sådant resultat. Om förvaltaren inför en åtgärd gjort noggranna överväganden på grundval av adekvat beslutsunderlag som kan granskas i efterhand, bör förvaltarens åtgärd i regel godtas även om den senare visar sig ha fått annan följd än den avsedda (jfr ”Budet som konkursförvaltaren förkastade” NJA 2014 s. 798 p. 9).

13. Konkursförvaltaren har ingen allmän skyldighet att fullgöra konkursgäldenärens deklarationsskyldighet. Däremot kan konkursförvaltaren vara skyldig att lämna upplysningar för att gäldenären ska kunna fullgöra sin skyldighet (jfr 7 kap. 9 och 12 §§ konkurslagen).

14. Det hindrar inte att det ibland kan finnas skäl för konkursförvaltaren att agera för att få konkursgäldenärens skatteskulder undanröjda eller sänkta. En sådan åtgärd kan vara motiverad om den genomförs i syfte att tillföra konkursboet medel som kan delas ut till borgenärerna.

Bedömningen i detta fall

15. D.N. har begärt konkursförvaltararvode, innefattande arbete han utfört avseende konkursgäldenärens beskattning.

16. Konkursboets omfattning har varit ytterst begränsad. Någon verksamhet bedrevs inte och det måste redan på ett tidigt stadium ha stått klart både att Skatteverket var den enda borgenären i konkursen och att någon utdelning i konkursen inte skulle kunna bli aktuell även om Skatteverkets beslut om skönsbeskattning skulle ändras och tillgångar tillföras konkursboet. Åtgärden fördröjde också konkursens avslutande. Arbetet kan mot den bakgrunden inte anses ha främjat en förmånlig och snabb avveckling av konkursboet. Det har inte heller varit nödvändigt för att fullgöra någon skyldighet i konkurslagen eller annan författning. Arbetet ska därför inte ersättas.

17. Skäligt arvode får anses vara det belopp som tingsrätten och hovrätten kommit fram till. Överklagandet ska därför avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.